Fortsättning följer.

Här och nu, och jag pratar förstås om den rafflande följetongen om borrmaskinen.
Ungefär så här gick det till när Anneli borrade.

1. Borrmaskinen brinner.
Vaknar en morgon av att tjockis ropar från vardagsrummet "Fan. Det brinner!". Tror att det är ett taskigt "dags att vakna"-skämt i ca 30 sekunder innan jag känner lukten av smält plast. (Vad var det jag sa? Onda små rackare de där borrmaskinerna.).

2. Ny borrmaskin införskaffas.
Inte av mig. Blotta tanken på att lägga pengar på en borrmaskin gör mig lite lätt illamående. (På min lott föll istället dammsugare och mixer. Gah. Jämställdhetspolisen, arrestera mig.).

3. Anneli borrar.
Dock inte i väggen. Men min kognitiva beteendeterapi ger resultatet. Från att vara rädd, till att hålla i, till att borra litet hål i planka, till att borra stort hål i planka. Nästa gång blir det väggen. Hmpf. (Duktig jag! Inte sant?).

Inte oväntat.

Det tog längre tid än vad jag hade räknat med, men så har nu Herr Leijonborg äntligen bestämt sig för att dra sig tillbaka. Rasmus har som vanligt stenkoll på oddsen och inte ser det så bra ut för Birgitta, men jag hejar lite ändå. Det vore fint.

Jobb.

Extra utskick till partistyrelsens möte är dagens stora projekt på jobbet. Och för att återknyta till dagens tidigare inlägg har jag utöver att spika upp krok på väggen nu också lyckats byta toner och klura ut invecklat pappersstopp i kopiatorn. Vill med det säga att jag inte är helt hopplös. Trots att jag hatar borrmaskiner.

Sambofällan.

Ännu ett dilemma i jämställdhetens tecken.

Först: to state the obvious. När man blir sambo (om man råkar vara pojke och flicka) trillar man väldigt lätt in i gamla hederliga könsroller. Igår hörde jag till exempel mig själv säga "Älskling, kan inte du sätta upp hyllorna så kan jag baka kanelbullar eller något?".

Fick genast bannor av de tre män (varav endast en kallas älskling) som befann sig i mitt sällskap, vilket ju i och för sig talar för att saker och ting går åt rätt håll.

Hur som helst, hur gör man? För ärligt talat så hatar jag att borra i väggar. Jag tycker att det är otäckt, tråkigt och låter illa. Dessutom är det smått oåterkalleligt om man borrar fel. Och då står man där med en hel vägg med ett trasigt hål på fel ställe. Jag kan tänka mig att måla hyllplan, skruva krokar, kladda på väggar, klippa gräsmattor, ja till och med mecka med bilar, men att borra i väggar (och dammsuga, men det är ett helt annat dilemma) är verkligen inte kul alls. Så råkar man då ha en karl som tycks vara relativt road av att göra hål i väggar med otäck maskin. Kan han då bara inte få göra det, så jag slipper?

Som en liten bonus kan jag avslöja att min första insats på jobbet idag var att spika upp en mycket fin döskallekrok på väggen att hänga jackan på, så tummen sitter inte helt mitt i handen så det så.

Gröna Studenter.

En liten smula sent kanske, men har man bevistat ett årsmöte är man ju tvungen att ge sin version.

Hemskt roligt med så många nya ansikten. När jag var med på gröna stundenter första årsmöte i Nacka 2002 var vi ganska många unga gröna som kände att det var dags att bli studenter. På organisationsnördigt vis löste vi det genom att bilda ett studentförbund. Vi var nog också ganska många som aldrig riktigt kom oss för med att verkligen bli studenter, men ett studentförbund blev det i alla fall och av de som var med på mötet i helgen var nästan alla studenter. På riktigt. Det var lite coolt.

Schysst verksamhetsplan med tydligt fokus på stöd till lokal verksamhet. 3 politiska prioriteringar, varav två var mycket bra (jag är personligen lite skeptisk till lyckoforskning, men kanske är jag bara bitter). Mycket bra centralarbetsgrupp och två eminenta språkrör! Och så jazzband och slow fox och bugg kvällen lång. Bättre än så blir det liksom inte.

Och så önskas då ett riktigt gott nytt verksamhetsår till alla gröna studenter runt om i landet.

Mycket sorgligt.

Vad ska till för att det där landet på andra sidan atlanten ska inse att de har helt sjuka vapenlagar? Jag är mållös.

Om jag vore pirat.

Your Pirate Name Is...

Pegleg Tanya the Terrible

What's Your Pirate Name?

Påskrapport.

1. Jag fick påskägg.

2. Jag åt sill(!) och potatis med Tufflan, Oskar och tjockis.

3. Jag slapp gå till jobbet på alldeles många dagar.

Med andra ord var påsken precis som den skulle vara. Jag och Tufflan hade en idé om att måla ägg också, men det hände inte riktigt. Sen hade jag planerat att gå till skansen och hälsa på de fina, fina älgarna men halvvägs dit började det hagla(!). Så då gick jag hem. Men det gör ingenting. Älgarna finns nog kvar. (Såklart skulle jag hellre se älgarna ute i naturen, men det projektet blir så mycket större. Älgarna på Skansen kan man också klia bakom örat, har svårt att tänka mig att en vild älg skulle uppskatta det).

6 konstiga saker om mig.

1) Jag är hemskt fascinerad av fiskdisken i saluhallar.
Det är jättekonstigt, men jag kan gå omkring och titta på döda fiskar hur länge som helst. Jag undrar vad det beror på?

2) Jag har ett konstigt namn.
Anneli utan e på slutet och Rannamaa, två n och två a på slutet. Omöjligt att stava för nästan alla.

3) Jag har ett konstigt ärr på armen.
På vänster överarm har jag ett runt ärr som är ca 4 cm i diameter som kommit av en spruta mot tbc som jag fick när jag var liten. Sprutan var full av läskiga sjukhusbakterier vilket ledde till att min överarm till stor del var ett öppet sår en hel sommar när jag var typ tre. Inte så kul.

4) Jag är rädd för konstiga saker.
Till exempel ofarliga spindlar, tomtebloss, Ernst-Hugo Järegård och att åka buss.

5) Jag sover helst på diagonalen i sängen.
Det är bekvämast så. Åtminstone för mig.

6) Jag spelar WOW i smyg.
DET är konstigt.

Jag är en tant.

Min arbetsdag har till stor del ägnats åt att vårda krukväxter och jämföra krämpor med webb-Åsa. Det är ganska mysigt att vara tant.

Klädkammare, t-shirts och en räka.

Lite med förestående flytt i åtanke ägnades gårdagskvällen åt att städa den gigantiska klädkammaren (som skulle bli en walking closet, men såklart blev ett skräprum). Jag var mycket duktig och flitig. Längst in i garderoben hittade jag en låda med prylar som tillhör Grön Ungdom (jaja, skäms på mig). I lådan låg en flagga, en polaroidkamera samt en bunt med T-shirts. Dessa T-shirts leder mig osökt in på valberedningens förslag till ny partistyrelse. I detta återfinns bland andra min gamle vapendragare Max Reijer. Reijer är en mycket begåvad och driftig ung man som nästan alltid är superbra. Förutom en gång. Det var när han i egenskap av materialansvarig i Grön Ungdoms förbundsstyrelse skulle ta fram nya T-tröjor. Såg nu att dessa tröjor inte längre går att köpa i Miljöpartiets webshop, kanske för att alla kvarvarande ex har legat och skräpat i min klädkammare. I dag ska Anna hämta kassen med prylar, och därmed också bunten med hiskeliga t-shirts. Kanske gör jag Grön Ungdom en otjänst. Nåja, t-tröjorna får räknas till ett av Max få misstag och vill man kika på allt snyggt material som Max har tagit initiativ till kan man kolla här.

För övrigt börjar min klädkammare alltmer likna den walking closet den var menad att bli. Det är ju så dags nu. Hmpf.

London.

London var, som vanligt, mycket bra. Och mycket dyrt. Det finns dock ett antal saker man kan ägna sig åt även i London som är alldeles gratis, eller nästan alldeles gratis.

Man kan:

1. Gå på museum. Naturhistoriska rekommenderas starkt. Där kan man bland annat imponeras av gigantiska dinosaurieskelett, livs levande (nästan iaf) Tyrannosaurusar och väldigt många brittiska ungdomar i skoluniform.

2. Man kan gå över gatan och försöka undvika att bli påkörd. Det är spännande.

3. Man kan också promenera nattetid i döda innerstadsområden och fascineras över att allt ser ut som en gigantisk filmkuliss och fundera över om människorna som bor där verkligen är lyckliga. Jag är skeptisk. Till om de är lyckliga alltså, som aktivitet räknat var det intressant.

4. Man kan ligga på hotellrummet och läsa medhavda böcker. Det är mycket trevligt, även om det inte kan anses vara helt gratis eftersom hotellrummet ju måste betalas för.

5. Om man vill spendera lite, lite pengar kan man köpa knasigt brevpapper och skriva roliga brev hem till nära och kära. För att vara ett Londonnöje måste det nog anses vara mycket billigt.

Dyrare aktiviteter som vi ägnade oss åt var bland annat shopping, Madame Tussauds, ätande, öl, bio och att nyttja kollektivtrafiken. Det var också trevligt, må jag säga.