torsdag, december 27, 2007

Finaste mamman.

Jag är så glad över att älskade drottningmodern finns. Fantastiskaste mamman. Världens mysigaste jul bjöd hon på. Trots krämpor och värk lägger hon in egen sill, rullar köttbullar och grilljerar skinka. Inget fusk här inte (och en eloge till farmodern också som trots sina 85 år fortfarande kokar sin sylta själv). Och klappar hade hon till alla, trots att hon är sjukpensionär och inte har några stora besparingar att nalla av.

Och minsann fräser jag inte åt henne ibland ändå. Och skäms som en liten hund varje gång efteråt. Suck.

Hon fick i alla fall presentkort hos SJ i julklapp, så hon kan komma och hälsa på lite oftare...

Älskade, älskade mamman.

tisdag, december 18, 2007

Jag tar mig i kragen.

Nu är det slut på härligheterna. Jag har tvagat mig, städat mitt fönster (inte ens pälsängren fick vara kvar), är inte längre klädd i långkalsonger och sönderklippt T-shirt och jag har diskat berget i köket (det ingick inte i planen men gick av bara farten).

Jag måste till skolan idag. Det är okej, vi ska prata pirater (Yay!).

För övrigt är tjockis förkyld. Jag får inte knuffa på honom för han "är lite fragil". Hmpf. Vem ska jag då knuffas med?

lördag, december 15, 2007

Kärlek.

Tjockis kom hem med magnifika röda rosor och latte i mugg (han vet hur han ska sälja in sig han). Mycket fint.

(Ja, han hade varit lite dum. Ja, jag är lättköpt).

Kärlek.

I fönstret.

Står nu även ett noga urdrucket champagneglas.
(En halv skål chips och en påse som tidigare idag innehöll en croissant har också sällat sig till sällskapet).

fredag, december 14, 2007

Uppdatering.

Nu står det två tomma folleburkar, en före detta kopp te, en tom lattemugg och en mycket tom (och stor) flaska Bad Santa christmas ale (tack Mattias!) i fönstret. Den döda pälsängren ligger också kvar. Ah. Semester!

Första ledighetsrapporten.

Jag skulle sova en stund till när tjockis gått till jobbet, bara för att njuta lite av min första vinterlediga dag (av 24). Ha, jag vaknade halv tolv mycket groggy och har nu en känsla av att dagen är lite förstörd, eller åtminstone inte lika lång som den kunde ha varit.

Jag har iaf lyckats pallra mig i väg till "mitt" café och konsumerat en latte och lyckats luska ut att den fina kvinnan som förut drev cafét var tvungen att sluta pga migrän. Kan tänka det är svårt att jobba på skränigt café om man har migrän. Hur som helst så blev jag lite ledsen för hon gör vad som kan vara världens godaste espresso/latte och jag hade liksom inbillat mig att hon bara var på väldigt lång semester. Men tji.

Jag har också sen jag kom hem igår lyckats samla på mig en tom tekopp, en tom folleburk, en halvdrucken latte och en död pälsänger i mitt fönster där min dator står. Mys.

tisdag, december 04, 2007

Hjälp till självhjälp á la blogg.

När tjockis väntade barn och jag insåg att allt kanske inte skulle bli så bra som en hade kunnat hoppats på (det här med barnet blev liksom något som liksom "hände någon annanstans") började jag läsa mängder med "skaffa-barn"-bloggar. Förmodligen för att kompensera det faktum att jag av olika anledningar inte hade möjlighet att vara involverad i tjockis "skaffa barn"-projekt. (Nu menar jag inte att jag hade lust att skaffa barn själv).

Well, de här bloggarna har jag ju följt nu i lite mer än ett år och det är helt galet hur olika alla deras historier har slutat. Somliga har nu en liten, andra är gravida, några genomgår ett andra, tredje eller fjärde provrörsförsök. Någon har bestämt sig för att det nog inte blir några barn medan en väntar på en liten att adoptera. Sorgligast är de par där det här med barn, eller stressen efter ett barn, har raserat hela relationen. Separationer och skilsmässor går att fina både här och där i "skaffa barn"-bloggvärlden, tyvärr. Och det är ledsamt.

Det är märkligt. Jag känner ju inte alls de här människorna vars bloggar jag följt det senaste året. Men det kan inte hjälpas, jag sitter här och håller tummarna för dom, blir glad för deras skull när det händer något bra och ledsen för deras skull när de är ledsna. Framförallt är jag nog tacksam för att de låter mig vara med på ett hörn. Det har hjälpt mig en himla massa, att få känna mig lite involverad i kompletta främlingars "skaffa barn"-bestyr, hur konstigt det än kan låta. Så ett litet tack. Och ett grattis till de som lyckats och ett lycka till till de modiga människor som fortfarande försöker.

Och med tanke på hur klurigt det kan vara är jag iaf mycket glad att liten A kom till världen.

måndag, december 03, 2007

Död hund begraven på Pustis.

Gabrielle har julpyntat, Magnus går omkring med frankeringsmaskinen under armen och jag har inte fått ett enda mail sen lunch. Det är något som inte stämmer här.

(Dessutom har det varit kolmörkt ute sen kvart i tre, men det är säkert normalt).