Semester.

Nu tar bloggen semester medans anli åker norrut och fajtas med myggen ett par veckor.

Kärlek.

FMAMKSB(MEAK) del 2.

Fördel nummer 4:
Man kan ägna sig åt att helt ohämmad shopping av litteratur riktad till den något yngre generationen (och man har rätt gott om tid att smygläsa själv innan ungen blir tillräckligt stor och man inte längre kan behålla dem med gott samvete).

Fördel nummer 5:
Man kan sticka små, små plagg till liten, liten kille eller tjej. Och det går så mycket fortare att sticka till en liten unge än till en stor anli. Det blir fantastiskt.

Jag å min latte.

Jag har länge haft (den dåliga?) vanan att köpa med mig en latte på väg till jobbet. När take away trenden dök upp i Eskilstuna i slutet på 90-talet och kaféerna började servera kaffe i pappersmugg var jag den första att haka på. Jag brukade gå där genom stan, med min kaffe i handen, och tänka att nu såg alla minsann hur duktig jag var och hur bråttom jag hade. Att jag var en sån där viktig person som minsann inte hann sitta ner och dricka sitt kaffe. Det kan tyckas lite larvigt men då var jag väl det då.

De flesta som dricker kaffe gör det nog för koffeinets skull och även om jag nog måste bekänna mig till att vara en koffeinjunkie så är det inte koffeinet som är det centrala när jag köper med mig min latte på väg till jobbet. Det är känslan av att vara på språng. Jag behöver min pappmugg i handen för att vakna, ta mig i kragen och attackera dagen. Mer än något annat är det en symbolhandling. Nu för tiden är det inte för att andra ska tycka att jag ser viktig ut, utan helt enkelt för att sparka mig själv lite där bak.

Jag vet, jag är fortfarande larvig. Allt är precis som förr, bara lite annorlunda. Och det är väl tryggt på något vis.

FMAMKSB(MEAK) del1.

Nu är det nog dags att börja blogga lite om det som mitt liv till stor del kretsar kring. Och det är varken jobb eller politik eller musik eller grönsakslådor. För att göra en lång historia kort är det nämligen så att min karl väntar barn med en annan kvinna. Det är inte riktigt så komplicerat som det låter (även om det är rackarns komplicerat). Han och barnets mamma är vänner och längtade båda efter en liten parvel så de gjorde slag i saken och nu är det en liten parvel på väg minsann.

Hur som helst så har det senaste halvåret varit väldigt jobbigt (don't try this at home, typ) så nu tänkte jag att det kanske är dags för lite positivt tänkande. Därför börjar nu bloggserien "Fördelar med att min karl skaffar barn (med en annan kvinna)", lämpligt förkortat FMAMKSB(MEAK).

Fördel nummer 1:
Älskling ska få en mycket efterlängtad liten son eller dotter. Hade han väntat på mig hade det nog dröjt är jag rädd, och han vill verkligen ha barn. Det är på många sätt fantastiskt att få vara med på ett litet hörn (ja, jag har blivit lite blödig på äldre dar).

Fördel nummer 2:
Jag slipper se Gudrun Schyman naken. Tack.

Fördel nummer 3:
Jag slipper föda barn. Jag har någon slags larvig tanke om att jag inte riktigt är byggd för sånt.


Och fler fördelar kommer det att bli. Fortsättning följer...

Semesterångest.

Efter en genomgång av allt som måste göras innan jag går på semester hoppas jag verkligen att det regnar hela nästa vecka. Det kommer nämligen inte att bli mycket tid som spenderas utanför kontoret. Isch. Någon som vill ha en hög protokoll av mig? Ni kan få tappa bort dem om ni vill... :-)

Fångarna på fortet.

Eller åtminstone desperat jakt på nycklar (fast bara fyra, inte sju som det är i the real thing) var vad morgonen ägnades åt. Liten nyckelknippa tyckte det var på tiden att gå och gömma sig. Jag som bara tappat bort en nyckel en gång tidigare, en nyckel som återfanns inom ett par timmar, blev förstås ruggigt panikslagen. Och då hände något som aldrig får hända när jag är panikslagen eller tycker lite illa om mig själv (vilket man gör om man slarvar bort nycklar till en lägenhet där man bara bott ett par månader), älskling blev arg. Och om någon blir arg på mig i ett sånt läge blir jag superlarvig. Helt handlingsförlamad och alldeles gråtig. Så jag fick gå hemifrån utan nycklar, med ett surt löfte från älskling om att han skulle komma och släppa in mig när jag slutar jobbet.

Vad hände sen? Såklart var det så att så fort jag lugnat ner mig litegrann, torkat snoret från nosen och tagit mig i kragen började hjärnan min att fungera igen och jag kom på precis vart nycklarna befann sig någonstans.

(I väskan, fast i ett mycket, mycket litet fack).

Kanske hade de dykt upp lite fortare om jag inte blivit handlingsförlamad och gråtig, vem vet.

(Dagens lärdom; säg snälla saker till mig när jag är klantig eller snurrig så blir jag förhoppningsvis smart igen :-)).

Älskade Anna.

Jag vill också gå vilse och göra läxor.

Saknar.

Fulteknik.

Idag kom äntligen paketet som ska ge oss skräp-Tv och internet åter. Som jag har längtat. Fyra dagar utan internet och hjärndöda, amerikanska Tv-program är rena döden i min värld.

Med paketet kom två intressanta iakttagelser gällande samhället och det där könet som råkar vara mitt.

Iakttagelse nummer 1:
Varför designas alla dessa tekniska prylar av karlkräk? Nu måste man dras med box till Tv:n som ser ut som någon tappat den från ett rymdskepp, med tillhörande sladd som ser ut som en hel j-vla snok. Fulteknik! Me no like.

Iakttagelse nummer 2:
När älskling (jaja, inget mera tjockis) samtalade med "Martin på supporten" för att få lite hjälp med att få alla dessa sladdar och andra irriterande grejer att göra det de är till för lämnnade han för en kort stund över luren till mig. "Martin på supporten", som den gentleman han är, passade på att helt oprovocerat ge mig en liten lektion i hur man använder en fjärrkontroll. "Du kan till exempel byta kanal med hjälp av de där pilarna där det står channel plus och minus". Tack Martin, verkligen.

Gosh.



(Bloggen har, som så många andra bloggar, gått lite i sommarkoma. Vi får se hur det blir med den saken)