Tack och hej!

Man ska sluta när man är på topp. Inte vet jag om jag är på topp, men Grön Ungdom är det definitivt och nu är det dags för mig att söka mig nya utmaningar. Att få avgå som förbundssekreterare på Grön Ungdoms största (och förmodligen bästa) årsmöte någonsin känns fint, och de där tårarna ni kanske skymtade i talarstolen var till största delen glädjetårar, jag lovar. Även om det känns sorgligt så har det varit en så väldigt fantastisk tid, så ni anar inte.

Det finns ett par filurer som jag borde tacka lite extra. Kanske glömmer jag någon, förlåt i så fall.

Först och främst Lage, Max och Cissi. Av flera anledningar. Hade det inte varit för den där kvällen i Visby 2004 hade jag aldrig kommit på tanken att det kanske vore något för mig, det där med att vara förbundssekreterare. Om Cissi inte hade varit så snäll den där första gången jag var på ett läskigt GU-arrangemang hade jag nog inte försökt mig på att åka på något nytt (för shit, vad läskigt det var). Om Lage inte hade lurat in mig i valberedningen på mitt första RÅM hade jag aldrig lärt känna så många människor i förbundet som jag gjorde då och hade Max inte gett mig det där jobbet i valrörelsen 2002 så hade jag kanske hittat på något annat att ägna min tid åt.

Magnus, jag måste väl ändå ge honom äran för att ha värvat mig (och betalat min första medlemsavgift).

Gustav uppmanade mig att inte göra det, så då var jag ju tvungen. Ska man säga tack för det eller räcker det om jag tackar honom för inspiration och stöd när det verkligen behövs?

Ellinor och Alex, tack för att jag fått jobba med er. Det har onekligen varit en resa. Det finns nog få människor som kan bråka så mycket som jag och Alex, som fortfarande gillar varandra och Ellinor, I will be your snuttefilt, always (så länge du fortsätter att låta mig bada).

Och Räkan och Kristoffer. Utan er hade det ju inte gått, så enkelt är det. Shit. Jag kommer att sakna er.

En fantastisk tid, fantastiska människor, fantastiska saker. Så väldigt, väldigt glad över att Grön Ungdoms medlemmar har gett mig den här tiden. Jag har lärt mig så mycket. Jag kommer alltid att vara stolt över att ha varit Grön Ungdoms förbundssekreterare, och där inne i hjärtetrakten kommer det alltid att finnas rum för alla er som kommit att betyda så mycket för mig på ett eller annat sätt.

Grön Ungdom är i trygga händer, Anna kommer att göra ett fantastiskt jobb, det är jag helt säker på.

Kärlek.