Citat.

Tågtristess har gjort att jag sträckläst Magdalena Graafs självbiografi "det ska bli ett sant nöje att döda dig". Sida 249 är stark. Riktigt stark.

"... om jag någon gång skulle få frågan av en misshandlad kvinna om hon skulle fly, då skulle jag nog bara svara: "Nej, döda honom istället, för om du flyr kommer du bara att bli sviken och ännu mer ensam! Polisen kommer att vända dig ryggen, socialtjänsten kommer bara motvilligt att hjälpa dig med pengar, du kommer att leva i ständig skräck för att bli uppspårad, och dina mardrömmar kommer aldrig att sluta plåga dig utan troget komma på besök varje natt. Och skulle du någon gång återvända så är ditt liv ändå förstört, för du blir tungt skuldsatt och alla rycker bara på axlarna och struntar i dig. Din tyrann till man får bara ett kort fängelsestraff med permissioner efter någon vecka. Han behöver inte fly. Han har turen ändå att få stanna innanför murarna så länge att han hinner träna, sola, studera och träffa nya, intressanta vänner. Han kommer också att ha tid att få sina tänder lagade hos fängelsets tandläkare. Sedan släpps han efter att ha avtjänat bara en tredjedel av straffet, och när han nu har avtjänat sitt straff så ska han naturligtvis få möjligheten att komma tillbaka in i samhället med hjälp av en bostad som man ordnar åt honom och diverse bidrag. Där har du den så kallade rättvisan. Så känn dig för allt i världen inte frestad att skjuta skallen av honom istället, även om du då i och för sig skulle få en mildare behandling än den du får om du flyr - och dessutom gratis tandvård...""

Sverige, världens bästa land. Och så jämställt sen.

Udda idisslare.

Jag är lite förtjust i udda idisslare, så för min del passar det fint att de kartläggs. Alpacka är en favorit, åtminstone när det kommer till tröjstickning. Jäkligt varmt och skönt och fantastiskt slitstarkt. Fantastiskt dyrt är det också. Kanske borde man skaffa sig ett par egna alpackor och producera sitt eget garn?

Låda.

På torsdag får jag min första låda med ekogrönt. Levererad direkt till dörren. Kolla in årstiderna och beställ. Lantlådan är min favvo, men singellådan ser ju onekligen lite spännande ut också...

Väl talat.

Helene skriver om ungdomsförbund. Hon talar väl och säger det som jag ofta tänker.

Jag tror att ungdomsförbunden har en enorm potential, åtminstone de som inte väljer att leka radikala alibin till betonggjutna moderpartier. Det är viktigt att få mötas på lika villkor, hitta olika sätt att kanalisera sitt engagemang, testa och pröva, känna efter och möta likasinnade och oliksinnade. Ja, ni vet, all det där som lätt hamnar i skymundan när det ska diskuteras fullmäktigeärenden som avloppsrör och sophantering. Och ja, jag tror att det är extra viktigt för unga människor.

(Sen är jag av den bestämda åsikten att Grön Ungdom måste bli ännu bättre på att stötta och uppmuntra unga människor att ta plats även parlamentariska församlingar, inte bara dricka te och prata om hur man ska rädda världen, men det är ett helt annat inlägg).

Direkt från PS.

Om jag hade haft lite mindre yrkesheder hade jag spenderat helgen med att publicera knäppiga citat från PS-mötet, lösryckta ur sitt sammanhang, här på bloggen. Det hade kunnat roa er mycket, jag lovar. Men nu har jag ju tyvärr det. Yrkesheder alltså.

Nytt jobb vs gammalt jobb.

Jag på mitt jobb. Mitt nya underbara jobb där jag får anledning att kliva upp ur sängen 7 en lördagsmorgon efter en hel natt av ickesömn... Den stora skillnaden mellan mitt gamla jobb och mitt nya jobb är att på mitt nya jobb är det dags att gå och hämta mackor när det ska presenteras superspännande opinionsundersökningar... På mitt gamla jobb var det inte riktigt så. Även om jag är grym på att hämta mackor. Jag är inte bitter. :-)

Tack och hej!

Man ska sluta när man är på topp. Inte vet jag om jag är på topp, men Grön Ungdom är det definitivt och nu är det dags för mig att söka mig nya utmaningar. Att få avgå som förbundssekreterare på Grön Ungdoms största (och förmodligen bästa) årsmöte någonsin känns fint, och de där tårarna ni kanske skymtade i talarstolen var till största delen glädjetårar, jag lovar. Även om det känns sorgligt så har det varit en så väldigt fantastisk tid, så ni anar inte.

Det finns ett par filurer som jag borde tacka lite extra. Kanske glömmer jag någon, förlåt i så fall.

Först och främst Lage, Max och Cissi. Av flera anledningar. Hade det inte varit för den där kvällen i Visby 2004 hade jag aldrig kommit på tanken att det kanske vore något för mig, det där med att vara förbundssekreterare. Om Cissi inte hade varit så snäll den där första gången jag var på ett läskigt GU-arrangemang hade jag nog inte försökt mig på att åka på något nytt (för shit, vad läskigt det var). Om Lage inte hade lurat in mig i valberedningen på mitt första RÅM hade jag aldrig lärt känna så många människor i förbundet som jag gjorde då och hade Max inte gett mig det där jobbet i valrörelsen 2002 så hade jag kanske hittat på något annat att ägna min tid åt.

Magnus, jag måste väl ändå ge honom äran för att ha värvat mig (och betalat min första medlemsavgift).

Gustav uppmanade mig att inte göra det, så då var jag ju tvungen. Ska man säga tack för det eller räcker det om jag tackar honom för inspiration och stöd när det verkligen behövs?

Ellinor och Alex, tack för att jag fått jobba med er. Det har onekligen varit en resa. Det finns nog få människor som kan bråka så mycket som jag och Alex, som fortfarande gillar varandra och Ellinor, I will be your snuttefilt, always (så länge du fortsätter att låta mig bada).

Och Räkan och Kristoffer. Utan er hade det ju inte gått, så enkelt är det. Shit. Jag kommer att sakna er.

En fantastisk tid, fantastiska människor, fantastiska saker. Så väldigt, väldigt glad över att Grön Ungdoms medlemmar har gett mig den här tiden. Jag har lärt mig så mycket. Jag kommer alltid att vara stolt över att ha varit Grön Ungdoms förbundssekreterare, och där inne i hjärtetrakten kommer det alltid att finnas rum för alla er som kommit att betyda så mycket för mig på ett eller annat sätt.

Grön Ungdom är i trygga händer, Anna kommer att göra ett fantastiskt jobb, det är jag helt säker på.

Kärlek.

Katastrof.

Gårdagens deltävling i melodifestivalen var ytterligare ett bevis på att jag och svenska folket inte har särskilt mycket gemensamt (ja, om man bortser från The Ark förstås, som ju var smått fantastiskt om än inte särskilt spännande). Älskade Sverige, vad hände med Lustans Lakejer och Anne-Lie och Svante? Skandal. Jag är bitter.

Och varför lägga så många hits i samma deltävling? Christer, Christer...

Inte mer än rätt.

Att Forsmarks VD avgår är inte mer än rätt. Det finns en gräns för hur mycket man kan missköta sitt jobb. Om jobbet man har dessutom kan innebära livsfara för en j-kla massa människor, kan en tänka att man kanske borde ha avgått för länge sen. Men så är jag ju en sån där kärnkraftsmotståndare också, så kanske ska man inte lyssna alltför mycket på vad jag säger. Eller så ska man det.

Veckans hit.

"den lilla grisen flög iväg med min själ"

Ibland måste man våga bli arg.

Ta en minut eller två och läs det här.

Det påminner mig om en valrörelsedebatt i Östersund, där jag tappade humöret på ett gäng småkillar i publiken som satt och gjorde sig lustiga över tjejer som jobbar i teknikbutiker (inte kan väl tjejer vara tekniska inte). Det debattinlägget inleddes också med "Nu håller du käften och lyssnar". Inledningen efterföljdes naturligtvis av en lång harang om varför den lilla killen hade fel och avslutades med ett "och fattar du inte det här är du inte mycket annat än jävligt patetisk".

Efteråt skämdes jag lite och undrade om jag inte hade överreagerat. Jag brukar inte bli arg på elever och jag brukar definitivt inte ställa mig upp och skrika under debatter, tycker liksom inte att det är så politik ska diskuteras. Men ibland måste man fan våga bli arg.

Våga bli arg på dagisfröken som förklarar för en gråtande liten tjej som blivit slagen av dagis(kill)kompis att "det bara är för att han tycker att du är söt". Våga bli arg på killen i tunnelbanan som hotar sin tjej på telefon. Våga bli arg på alla som sitter runt omkring och inte säger ett ljud. Och våga blir arg på den lilla killen som valt att tro att tjejer helt enkelt inte kan något om teknik.

Om vi inte blir jävligt förbannade snart kommer det att sluta illa, i älskade lilla jämställda Sverige. (Nu är jag arg igen, tack).

En helt vanlig dag på jobbet.

Idag har jag ringt runt till ungefär alla departement. Jag skulle kunna blogga om hur mycket de handläggare och växeltelefonister jag pratat med idag verkar ogilla sina jobb. Det kan förstås också vara så att de bara ogillar mig, och det är ju inte riktigt lika roligt att blogga om, så jag tror att jag hoppar över det.

Illa. Illa.

Att Andreas Lundstedt inte gick vidare till schlagerfinalen, eller åtminstone andra chansen, är inget annat än en mindre schlagerkatastrof. De höfterna, de maffiosobyxorna och det schlagersvänget... För att inte tala om de mycket söta flickorna i kortkort.

Tommy Nilsson... Hmpf. Vad är det om? Ska vi verkligen ha det så här?

Äntligen!

Ikväll är det första deltävlingen i årets melodifestival (om någon nu skulle ha missat det). Med det här startfältet och en estnisk programledare kan det inte bli annat än grejt. Det skulle ha varit att avnjuta spektaklet hos Anders då. Man kan dock inte få allt här i världen och jag är galet pepp. :) Way.

Tummen upp för Lars.

Jag och Lars håller nog väldigt sällan med varandra, men just idag gör vi det. Om alliansregeringen lyckas avskaffa kårobligatoriet under mandatperioden har de åtminstone lyckats med någonting bra. Inte för att det väger upp, men ändå.

Svanmärkt.

Det där med den lilla tanten och de 11 svanarna är för övrigt helt hysteriskt. Tänk vad man kan hitta i Stockholms ström. Och tänk vad man kan få för sig att plocka med sig hem.

Mys.

Jag och Marielle, gullungen, innan en flaska rött.

Jag och Marielle, gullungen, efter en flaska rött. Inte hett barn, inte hett.

Ibland är lagen lite konstig.

Det är konstigt att kille 17 blir fälld för att ha haft sex med tjej 14, när tjej 14 och kille 17 hade sex med varandra för att de båda ville det. Särskilt konstigt blir det när man tänker på hur många våldtäktsrättegångar som slutar med att förövaren går på fri fot.

Frivilligt sex är bra sex, så det så.

Kändisspotting.

Petter från toppkandidaterna, eller någon som är väldigt lik honom, läser samma kvällskurs i Ekonomisk Historia som jag. Han ställer konstiga frågor om kurslitteraturens kritik mot Marx's sätt att se på samhället.

Många svarta bilar, minst två män med plym på huvudet och förmodligen någon som är väldigt känd spottades också i morse utanför utrikesdepartementet. Jag hann tyvärr inte se vem denne kändis var, men eskorteras man av män i plym måste man ju vara åtminstone lite känd.

Och appropå män med plym så såg jag Babsan med tillhörande hund på Östermalmstorg i tisdags kväll.

Allt detta på mindre än två dygn. Inte illa, inte illa.