Stackars barn!

Det har varit lite dåligt med tyckande här på bloggen på sistone, och nu när det väl ska tyckas så ska det tyckas synd om barn.

Vanligen är jag inte överförtjust i ungar, och ofta tänker jag att det är så många andra som uttalar sig om de små (till exempel Helene) att jag känner att jag borde lägga min energi på annat. Men nu är jag arg. Läste i DN idag om stackars Linnéa, tretton månader. Efter en utdragen vårdnadstvist mellan Linnéas mor och far har tingsrätten beslutad att Linnéa ska spendera varannan natt hemma hos mamma och varannan natt hemma hos pappa.

Till och med jag, som inte hyser några starkare känslor för barn, så inte heller för Linnéa, går i taket. Inte kan det väl vara för barnets bästa att fara fram och tillbaka som en jojo, mellan en mamma och en pappa som uppenbarligen inte gillar varann överdrivet mycket?

Snälla Linnéas föräldrar, om nu tingsrätten är så urbota korkade, kan inte ni försöka bete er som vuxna och själva komma fram till en bättre lösning för er stackars unges skull? Eller kanske för er egen skull? Har en känsla av att om ni inte finner en bättre lösning kommer Linnéa ta alla möjligheter hon får för att hämnas när hon kommer upp i tonårsåldern. Och jag tror inte att ni vill vänta och se vad hon kan tänkas hitta på.