Fortsättning följer.

Här och nu, och jag pratar förstås om den rafflande följetongen om borrmaskinen.
Ungefär så här gick det till när Anneli borrade.

1. Borrmaskinen brinner.
Vaknar en morgon av att tjockis ropar från vardagsrummet "Fan. Det brinner!". Tror att det är ett taskigt "dags att vakna"-skämt i ca 30 sekunder innan jag känner lukten av smält plast. (Vad var det jag sa? Onda små rackare de där borrmaskinerna.).

2. Ny borrmaskin införskaffas.
Inte av mig. Blotta tanken på att lägga pengar på en borrmaskin gör mig lite lätt illamående. (På min lott föll istället dammsugare och mixer. Gah. Jämställdhetspolisen, arrestera mig.).

3. Anneli borrar.
Dock inte i väggen. Men min kognitiva beteendeterapi ger resultatet. Från att vara rädd, till att hålla i, till att borra litet hål i planka, till att borra stort hål i planka. Nästa gång blir det väggen. Hmpf. (Duktig jag! Inte sant?).