Alla dessa våldtäkter...

... gör mig vansinnig. Genomgång av helgens nyheter avslöjar tre våldtäkter i Linöping den här gången. Överfallsvåldtäkter. Möjligtvis de som oftast kommer till polisens kännedom, men ändå bara en liten, liten del av alla våldtäkter som utförs.

Jag vet att överfallsvåldtäkter inte alls är det man borde gå omkring och vara rädd för. Det finns massor med andra saker man borde vara mer rädd för. Att bli överkörd av en bil. Rånad. Få cancer. Att någon man älskar dör. I mitt fall; att jag ska råka käka mango. Eller vad värst är, att jag ska bli våldtagen av någon jag tycker om.

Jag brukar säga att jag vägrar att vara rädd. Att det är rädslan som för mig är patriarkatets kedjor. All tankekraft som går åt till att planera hemfärder från krogen, bäst upplysta vägar, sällskap och rätt skor.

Det är ju lätt att säga så, att man vägrar att vara rädd. Lova att inte tala om det för någon, men likförbannat darrar jag som ett litet asplöv när jag går där ensam, mitt i natten från Rinkeby T-bana hela den långa, otrygga vägen hem till trygga lägenheten. Som väl egentligen inte heller är så trygg...