Nästan perfekt.

Nu ska här inte tyckas utan bara berättas. Om hur bra livet är ibland. I punktform. Och mer personligt än så här blir det inte.

• Fin helg.

• Inget jobb (kollade knappt mejlen).

• Supertrevligt kalas med mängder av människor som man liksom inte kan tycka illa om. Somliga jag inte träffat förr, andra som jag träffar alldeles för sällan och så några som jag liksom vill krypa lite mer under huden på.

• Lite tid med gitarren (oh, hon har saknat mig minsann).

• Mysiga promenader och mat som man lagar (inte värmer) och äter med någon man tycker om.
  

• Fina flickor som jag dyrkar. Ni vet sådana som man aldrig skulle sluta tycka om oavsett vilka dumheter de kan tänkas hitta på. Nästan som familj.

• Någon som jag ibland saknar ringde, kanske bara för att säga hej.

Och nej. Det är inte perfekt, långt ifrån. Men någonstans måste man väl kanske landa i att det är rätt bra ändå. Och rätt bra är fan inte illa. Så det så.