Mytoman.

Gårdagen innefattade bland annat en utflykt till passexpeditionen i Solna. Behovet av nytt pass är stort då jag åker till London på måndag och gamla trogna passet har bestämt sig för att gå i pension (läs gått sönder).

Killen i passexpeditionen tar en titt på mitt slitna pass och säger "Oj, det här måste du ha använt istället för ett leg?".

Av någon anledning känner jag mig hemskt skyldig och tvungen att slingra mig ur situationen. Fråga mig inte varför. Säger därför "Jo, men inte så länge, ett par veckor bara". Vilket inte bara är en ren och skär lögn, utan också en helt uppenbar lögn för den stackars killen som sitter där med mitt sönderfallande pass i handen. (I själva verket har mitt pass fungerat som leg sen 2004, då mitt gamla leg gick ut).

Killen tittar mycket skeptiskt på mig. "Du kanske skulle skaffa ett leg också när du ändå är här? Passen är ju inte riktigt gjorda för att användas till vardagsbruk på det viset..."

Naturligtvis har jag nu dåligt samvete, inte bara för att jag har haft sönder mitt gamla pass, utan också för att jag har ljugit. Känner mig därför tvungen att göra honom till lags och beställa även ett leg.

Lämnar passexpeditionen 800 kronor fattigare. Och skämsig. Det är fult att ljuga. Och ganska korkat.