Ut med det gamla och in med det nya.

Well. Så drastisk ska man väl kanske inte vara. Men den här förkylningen som har tagit min kropp i besittning skulle jag inte ha något emot att göra mig av med. Det snörvlas och kallsvettas till tusen här och nu är det inte alltför många timmar kvar tills det är dags för nyårskalas. Och vem vill snörvla då?

Tänkte mig en liten summering av året men kanske är jag för trött. The Knife på arvikafestivalen och Ed Harcourt i Malmö var fantastiska konserter. Jag skaffade mig en iPod och började knarka iTunes. Wendy McNeill, Ane Brun, I am Kloot och lite annat smått och gott. Jag såg lite mer av världen och blev förälskad i Budapest. Och inte bara i Budapest, en del inrikesresor gick inte heller av för hackor. Jag läste ett par riktigt bra böcker, där Mästaren och Margarita förmodligen landar i topp. Jag tittade på film med Anna, åkte mycket tåg och jobbade förmodligen alldeles för mycket. Några jag tycker mycket om försvann, några hittade hem och en och annan dök upp som från ingenstans. Kanske har jag också hittat hem, eller åtminstone kommit en bra bit på väg.

Det var ett långt år 2006, ett år som tog lite musten ur mig. Det har varit händelserikt, men det håller inte riktigt i längden. Klart är att det är dags för en del förändringar. Jag pysslar vanligtvis inte med nyårslöften, men ett par akademiska poäng, en och annan muskel och lite kärlek ska man väl kunna åstadkomma under 2007?

H&M.

Ah. Så var den då tillbaka. H&M:s omtalade julkampanj. I Aftonbladet har både Gunsan och mina favvo, Petra, fått äran att uttala sig. Personligen tycker jag inte att världen går under om man gör reklam för underkläder. H&M:s reklam är dock jäkligt tråkig. En pinnsmal 41-åring (vilket alibi) som ser ut som 25. Tänk om man skulle ha ett par olika modeller som ser ut som folk gör mest? Det skulle nog gå hem mer hos mig. Inte får jag lust att köpa underkläder modellade av Emanuelle, det finns ju inget som säger att de skulle passa på mig (vi är inte särskilt lika till kroppsform).

Och sen tror jag fortfarande på att retuscherade bilder borde märkas, precis som fotomontage. Manipulerar man en bild så att någon ser ut på ett annat sätt än den skulle ha gjort annars borde det framgå. Konsumentupplysning kallas det.

Bra bok.

Igår landade efterlängtade Porr, Horor och Feminister av Petra Östergren i brevlådan. Nu tror jag iofs att jag och Petra Östergren är ganska överens i rätt många av de frågeställningar som boken behandlar, så jag kanske inte är den som behöver läsa den allra mest. Och tyvärr är det nog så att de som skulle behöva läsa den inte kommer göra det. Eventuellt kommer de att kravla upp i soffan, med en kopp veta-bättre-te och moralfilten tätt virad omkring sig med boken i ett något aggresivt grepp. Och då gör den inte så mycket nytta antar jag.

Läs den. Och tänk efter. Kanske finns det nånting där.

Ajaj.

Uppchoppad, ihoptråcklad och omplåstrad. Jag ser förjävlig ut. Som Corpse Bride fast sjukt osexig ungefär. Johnny Depp skulle ta en titt på mig, skaka lite på huvudet och gå hem.

Det är inte bara osexigt, det gör ont när jag rör mig också. Särskilt om jag vrider överkroppen. Har ni någon aning om hur ofta man vrider överkroppen utan att tänka på det? Om ni vill kan jag räkna, har ändå inget bättre för mig.

Det är tur att jag inte tycker synd om mig själv i alla fall. Ha.

(Kom och mata mig med glass (helst med kakor i), ta med en film som inte är för kul (det gör sjukt ont när jag skrattar) och tala om för mig hur bra jag är).

Och Laleh!

Härmodagen filosferade jag och Anders över om det inte var dags för älskade Laleh att släppa nytt. Och minsann är det inte precis vad hon har gjort. 12 förhoppningsvis grymma låtar under den gemensamma titeln "Prinsessor", laddas just ner i min dator (älska iTunes). Återkommer med ett tyck.

Shortbus.

Igår var jag och Anna och såg Shortbus. En film som borde passa mig som handen i handsken. En massa ångestladdade karaktärer, sjukt mycket naket och ingen moral. Men vet ni vad? Jag älskade den inte. Jag tyckte nog knappt om den ens. Måste ta mig lite tid att fundera på varför. Min världsbild är en aning rubbad. Det kan vara så enkelt som att jag faktiskt tycker att det är äckligt med folk som kissar i badkaret. Även om det är på film.

Veckans skiva.

Efter tips från Parasto i förbundsstyrelsen fick det bli Regina Spektor som stod för veckans knark på iTunes. Jag är imponerad men inte helt såld än så länge. Det är enkelt, avskalat, lite jazzigt och ändå någonstans lite för mycket på något vis. Men hon är helt klart värt att kollas in och jag tror att skivan (11:11) kommer att växa under veckan.

Helgens förbundsstyrelsemöte.

Förbundsstyrelsen sammanträdde i helgen på Sätra Brunn. Supertrevligt ställe, supergod mat och supereffektivt (nåja ganska iaf) möte. Det mest intressanta som stod på dagordningen var utvärdering av valet tillsammans med Riksvalgruppen och politiska propositioner till årsmötet. Bland annat diskuterades ett nytt valsystem och en samlad samlevnadsbalk.

Mitt favoritämne dök också upp, hur miljöpartiet kan konkretisera sitt ställningstagande kring pornografi. I partiprogrammet står det att "vi vill ta krafttag mot den kvinno- och mansförnedrande pornografin", men inget om hur det skulle gå till. Och några krafttag har vi mig veterligen inte tagit. Grön Ungdom föreslår sedan tidigare någon form av konsumentmärkning av "schysst" porr. I propositionen nöjer man sig dock med att föreslå en utredning av hur det här krafttaget skulle kunna gå till. Vi får se hur Grön Ungdoms årsmöte och senare Miljöpartiets kongress ställer sig till det.

Jag hann även med att bli inrullade i plast och lera, samt ta ett dopp i en vedeldad tunna. Allt som allt en helt godkänd helg med andra ord.

Julpyssel.

Jag ber om ursäkt för min frånvaro i bloggvärlden. Jag är trött.

Tufflan och jag gjorde ett besök på Panduro häromdagen för att införskaffa material till julpyssel. Det ska firas GOTH JUL i år. Och ska det firas GOTH JUL får man finna sig i att göra sitt julpynt själv, trots att det tydligen är inne med svarta julgranskulor i år. Nåväl, med famnen full av flörtkulor, svart färg, svarta paljetter, prismor, röda paljetter, penslar, lim och lite annat smått och gott stod vi i godan ro och väntade på vår tur i kassan när följande utspelade sig framför oss.

Mormor, med vagnen full av pysselproviant står och köar tillsammans med sin italienske svärson och mycket blonda lilla flickebarnbarn, iklädd guldkrona.

Mormor (till flickebarnbarnet): Åh, är du en fin prinsessa?
Flickebarnet (lite surt till mormor): Nej, jag är faktiskt prins!
Tove och Anneli (tittar på varandra och gör någon form av lite för uppenbar segergest): YES!
Mormor (vänder sig om, tittar på Tove och Anneli, ser allt annat än glad ut och säger sedan inget mer): ...

Underbara unge. Och Goth-pyntet blev fabbie.

Drottningmodern.

På plats i Kjula hos mamman. Nytt tillskott i familjen. En liten, svart och väldigt hårig sak. Kan ha potential att bli min nya stora kärlek, trots att han kissar på golvet. Vi får se, det är ju trots allt inte en beagle.

Trafficking. Igen.

TV4:as Kalla Fakta handlade idag om trafficking. Bästaste Gustav rotade i vad EU egentligen gör för att stoppa den här vidriga människohandeln. Det bästa EU-kommissionen kan komma på är "en internationell dag mot trafficking". Så att vi alla en dag om året kan stanna upp ett par minuter och... ja vaddå? Tänka lite på de stackars offren? Särskilda dagar i almanackan har man för kanelbullar, semlor och mor och far. Trafficking stoppar man på andra sätt. Lägg resurser på att sätta dit de som handlar med människor och se till att skapa en värld där unga tjejer inte behöver sälja sin kropp. Ska det vara så svårt?

Bostadskö.

Alla borde stå i bostadskö. Jag har ett tips till Göran och Anitra. Det räcker med ca 6 månader i bostadskö för att få en trea i Rinkeby. Billig hyra och bara en kvart med tuben in till stan. Kanske vore något? Så slipper de som måste stå i kö för att få en bostad lacka ur när ni får företräde.

Yngst.

Supercoola Agnes är Sveriges yngsta "kommunledande politiker". För ung för att kandidera i valet, men hon lyckades fylla 18 innan Bollebygd utsåg sin kommunstyrelse. Agnes har imponerat stort på mig förut och kommer säkert att göra det igen. Heja Agnes!

Händelserik dag.

1. Lyckades efter ett par om och men kravla mig upp ur sängen.

2. Bra möte med Emma från förbundsstyrelsen.

3. Stimmig lunch på temat positiv feedback och hundar. Är ambitiös ett positvit omdöme?

4. Lång tågresa med gott om tid att få undan lite jobb.

5. Träff med GU Katrineholm. De är jättemånga. Och jättesöta.

6. Öl med long lost kusin Emma som råkar bo i Katrineholm. Mer hundar och ett och annat karlkräk.

7. Mer tåg. Mer tåg. Och ett snabbt inlägg i bloggen. Kanske andas lite innan älskade
Stockholm åter finns under mina fossingar.

Om någon har hunnit kolla nyheterna idag får ni gärna uppdatera mig lite.

Paggan.

Nu har också Pagrotsky fattat att sossarna får stå i skamvrån för att de förlorade valet. Kolla DN här.

Egentligen är det inte så intressant (vem som helst kan väl räkna ut att det finns en viss skyll-dig-själv-faktor i att sossarna loosade). Mest vill jag ha en anledning till att kunna skryta om att jag faktiskt kändisspottade Paggan för ett par dagar sedan. Jag och Cissi hängde på mysiga Torget och vem vandrar in om inte Paggan i egen hög person. Han är jätteliten. I sällskap hade han en person av kvinnligt kön som kan misstänkas vara hans fru. Hon var ännu mindre. Jag kände mig jättestor.

Det där med trafficking.

Igår tänkte jag blogga om Billströms förslag om trafficking, men orkade inte riktigt. Idag tänkte jag blogga om samma sak men insåg att jag var försent ute och att många redan hade gjort det alldeles för bra. John säger precis det jag tänker, så jag är tyst och uppmanar dig att titta in hos honom istället.

Nepotism.

Snubblar över en repris av Uppdrag Granskning om nepotism på UD. UD utlyser inte tjänster eller vikariat som är tidsbegränsade till sex månader eller mindre. Det innebär ju såklart att man måste ha kontakter inom UD för att överhuvudtaget få vetskap om att dessa tjänster går att söka. De personer som Uppdrag Granskning pratade med på UD kan själva inte alls se problemet med detta. UD är inte så smarta alltid. Gruff.

Bok- och skivtips.

Under veckan som gått har jag lyckats sluka inte mindre än två böcker.

OK. Amen. av Nina Solomin handlar om hur Nina försöker närma sig det chassidisk samhället i New York. Mycket läsvärd, inte främst om man är lite nyfiken på hur väldans ortodoxa judar lever.

Den andra boken, Det bästa som kan hända en croissant av Pablo Tussets är också förhållandevis underhållande. Trots att huvudpersonen Pablo gör en smått kräkfärdig ungefär hela tiden är det faktiskt en sjukt spännande bok och när sista sidan var läst så gillade jag nog Pablo lite ändå. Lite.


Veckans iTunes-knarkande gav mig Wendy McNeills The wonder show. Smått fantastisk. Jag har tjatat om henne förut och kommer säkerligen att göra det igen.

Haha.

Anneli (lite uppgivet): Varför har du ett stort bröd?

Teresia (lite irriterat): Det är inte stort. Bara långt. Det förstår väl vem som helst!


Well. Roligare än så blir det inte. På mitt jobb.

Sjuk värld.

Läs. Det är så stora siffror så att man får svindel. Det är så att man skäms när man gnäller över att kranvattnet smakar lite konstigt ibland.

Hemlös?

Rasmus bloggar om hemlöshet i Malmö.

"849 personer. Så många är hemlösa i Malmö. Det är skrämmande många. Jag hittade uppgiften på Malmö stads hemsida.

Ökningen är 155 personer sedan förra året. 111 av dessa bor i Södra Innerstaden. Det finns många problem att lösa för den nya majoriteten i Malmö."

Jag vill inte vara den som är den, men hur kan man bo någonstans när man är hemlös? Den trappuppgång/parkbänk/härbärge där man slaggar oftast? Så länge de hemlösa bor någonstans där de fortfarande är hemlösa så är det skamligt Malmö. Gör något, för bövelen!

Inte illa.

Winnerbäck i DN idag, om varför han bojkottar TV4. Jag är ju lite såld på Idol. Men är inte alls förtjust i mobbingbiten under uttagningarna (såklart). Så mer sånt, merci.

Ed. Och Ellekari.

Det var fint igår. Ed var fin. Ellekari var ännu finare. De tillsammans var finast.

Ane Brun och Wendy McNeill.

Ane Brun och Wendy McNeill gör veckans/dagens/nuets låt. "Such a common bird" från Ane Bruns "Duets".

We want freedom for ourselves
but we can´t give it to each other
We want peace between nations
yet we battle with our lovers
we´re blinded by billboards
and trying to get ahead
choking on ambition
and the words left unsaid

Med dragspel och feeling och hela kittet.
Jag knarkar för övrigt iTunes. Det är nog inte så bra.

Jag är skeptisk, Jämtin.

Jag har länge haft ett gott öga till Carin Jämtin. För att vara sosse verkar hon rätt vettig. Men nu är jag lite besviken. När det kommer till politik ska man dela på uppdragen, och inte både sitta i riksdagen och jobba heltid i stadshuset. Oavsett orsak och oavsett om man planerar att göra det i två mandatperioder, två år eller två månader. Lite förtroende för sina partikamrater måste hon väl ändå ha. Fy på dig Jämtin!

Snökaos.

Nu är snökaoset här igen. Lika förvånande som förra året. Newsflash: Det snöar i Sverige. Varje år. Blev personligen inte så hårt drabbad. Var förutseende och tog ett tåg hem från Lund en timme tidigare än planerat, vilket ledde till att jag kom hem ungefär exakt då jag från början tänkt mig vara hemma. Bara en timmes försening med andra ord. Helt OK. Någonstans får man nog acceptera att det blir lite strul när snön attackerar och ta med det i tidsplaneringen.

Och inget mer spännande än snökasoset kan man läsa om i tidningarna. Tröttsamt. Men både John och Anders har bloggat schysst om klimatet. Läsvärt till tusen.

Ed.

Harcourt. Anna har lurat med mig på konsert på måndag. Springer alldeles för lite på konserter nu för tiden. En gång för länge sedan, under Blå's storhetstid i Eskilstuna, var det min näst största hobby. Strax efter att spela i band.

Jag såg Ed första gången på en Hultsfredsfestival. Jag har alltid varit lite småsvag för jazz och när jag lallade runt på området hörde jag plötsligt softa trumpeter och en ståbas. Jag lät ljudet leda mig rätt och där stod han, Ed. Ögonblicklig förälskelse. Det är något visst med dova trumpeter. Dova trumpetet och jag. Vi liksom klickar.

För sisådär en tre år sedan bestämde jag mig för att politik är viktigare än musik. Det var nog inte ett medvetet val, det mest blev. Under de senaste åren av "politik är viktigare än musik" har jag missat sjuka mängder grym musik som nu ska tas igen. Jag börjar med Ed's senaste två skivor som Anna så vänligt lånat ut (de dova trumpeterna finns kvar). Och sen blir det konsert. Ofta hoppas jag.

Musik är också viktigt.

Eskilstuna.

Eskilstuna är en rackarns bra stad, åtminstone i miljöpartistiska mått mätt. Det finns minst tre anledningar till det.

1. Grön Ungdoms förträfflige förbundssekreterare, Anneli, är född och uppvuxen i Eskilstuna.

2. Miljöpartiets bästigaste språkrör, Maria, är gammal Eskilstunabo.

3. Nu är dessutom mr sammankallande i Miljöpartiets partistyrelse från Eskilstuna, tack vare Magnus Johansson. Eller ja, kanske snarare tack vare partistyrelsen som på sitt möte i helgen utsåg Magnus till ny sammankallande. Han är dessutom den enda av oss som mig veterligen bor kvar.

Säga vad man vill om Eskilstuna (inte så kul), men producera miljöpartister kan hon minsann.

Baka kakor.

En gång i tiden var jag en sån där pysslig person. En som vägrade käka halvfabrikat och som alltid hade något smaskigt, relativt nybakat hemma att bjuda på om någon skulle råka titta förbi. Nu är"råka titta förbi" något som inte händer så ofta i Stockholm, och halvfabrikaten har nästlat sig in i mitt aningens stressiga liv. Jag saknar att laga mat och jag saknar att baka kakor! Tokmycket...

Snart ska jag vara lite ledig å då jäklar ska det bakas. Inspiration hämtas med fördel här. Säg till om du vill titta förbi.

Grön budget.

Kolla in den gröna budgeten här. Inte illa, inte illa.

Stora kossor.

Jag gillar jordbruksministern Eskil Erlandssons förslag om att man ska kunna se vilken ras kossan man tänker käka är. Både ur ett konsumentsmaktsperspektiv och ett djurrättsperspektiv. Människor tänker alldeles lite på att innehållet i förpackningarna i köttdisken på ICA en gång har varit en del av en Highland Cattle, en Aberdeen Angus eller en Svensk Röd.

Knark.

Jag har kommit på varför jag är så skeptisk till knark. Eller ja, det finns en massa anledningar till att jag är skeptisk mot knark, liksom det finns en massa anledningar till att jag är skeptisk mot alkohol. Snarast har jag kommit på varför jag är något mer skeptisk mot knark än mot alkohol. När människor dricker alkohol händer det ibland att de (inklusive jag själv) blir lite salonsberusade. Det är ganska trevligt. Jag har dock aldrig träffat någon som tagit knark och blivit lite "salongshög". Det händer liksom inte riktigt. Typ.

Idolkväll hos anli.

Jag kan nästan lova att Markus vinner Idol2006. Allt annat vore typ katastrof. (Fast idag hejar jag lite på Cissi och Linda också). Men vad har hänt med Kishti? Hon skäller så. Hallelujah.

Klarade mig hem.

Men snart blåser nog Rinkeby bort är jag rädd. Isch.
Minns inte alls att vädret var så här när jag var liten.
Tur att det är Idol på TV ikväll så att man slipper gå ut.

Storm och hej

Nu bär det av till drottningmodern för ett par dagars mys. Inget internet och coola syskonbarn som man kan leka med (trots att de börjar bli så stora, så stora). Med tanke på stormen kanske en inte lyckas ta sig hem imorgon som planerat, så bloggen får nanna ett par dagar. Har ju hänt förr så att säga... Hoppas jag (eller ni) inte blåser bort.

Läs...

... det här. Och skäms om du röstade på alliansen i valet. Vilket jag iofs inte tror att så många läsare av min lilla blogg gör. Men ändå. Om ifall att. Skäms!

Premiär.

I helgen var det. För första gången i mitt liv laddade jag ner musik från iTunes. Den första skivan, I am Kloots "Gods and Monsters" var något utav en besvikelse. Deras första album "Natural History" är en av de bästa skivor som gjorts någonsin, eller åtminstone en av de bästa som jag någonsin lyssnat på. Inser att det kanske inte är riktigt samma sak. Hur som helst, är ni nyfikna på Kloot (vilket ni borde vara) är det "Natural History" som gäller.

Den andra nedladdningen bestod av Gemma Hayes. En ung dam som jag råkade höra en låt av för ett par år sedan, blev riktigt nyfiken men gjorde inte riktigt något av det då. Nu laddade jag ner "Happy Sad" som var en helt okej låt och EP:n "Work to calm", som väl också var rätt okej. Men inte så mycket mer än så.

Hela kalaset, 19 låtar totalt, gick på 144 kronor. Nästa gång ska jag ladda ner bättre musik.

Biomys

Jag och Anna, min trogne vapendragare i Lund, spenderade regning tisdagskväll på bio. Överaskande bra film, Kajmanen eller Il Caimano som den heter på italienska. Filmen handlar om en stackars avdankad B-filmsproducent som inte producerat någonting överhuvudtaget de senaste tio åren. Annat än godnattsagor som han roar sina två barn med innan han varje kväll lämnar sin familj för ännu en natts sömn i sin studio. Hans fru, tillika den stora stjärnan i de B-filmer han en gång producerat, är naturligtvis redigt trött på honom vilket har lett till en separation bakom barnens rygg. Allt ser rätt mörkt ut för stackars Bruno, vändningen (en av många under filmens gång) kommer när han får ett filmmanus av en ung kvinna (som såklart också bär på hemligheter). Tyvärr läser han inte manuset så noga innan han lovar att ta sig an det. Plötsligt står han med en okänd regissör och ska göra en film om Berlusconi, som är långt ifrån en hyllning.

Filmen är en hit. Inte bara för det underbara italienska språket som kan göra vilken film som helst lite roligare än vad den egentligen är. Karaktärerna är helt otroliga och tittar man lite längre än till huvudrollen Bruno kan man hitta en hel del guldkorn. Sonen Andrea som upprepade gånger tvingar alla att leta efter "en platt gul" legobit, i hans stora legosamling, fullkomligt besatt av något som måste byggas klart. Skådespelaren, påtänkt som Berlusconi, med sina perversa böjelser som han inte gör mycket för att dölja. Den stackars kontoristen på studion som gör allt hon kan för att hålla ställningarna när Bruno själv inte riktigt lyckas hålla humöret uppe. För att inte tala om Berlusconi själv som dyker upp på arkivbilder lite här och var. Det som är det absolut bästa med den här filmen är den känslomässiga berg- och dalbana som den tar mig med på. De tvära kasten, där man ena sekunden fylls av hopp, för att nästa inse att allt är förlorat, för att ännu ett par scener senare vara helt övertygad om att allt kommer att lösa sig. Inte en enda scen är förutsägbar, inför varje replikskifte undrar man hur det kommer att sluta. Lägg en hinna av italiensk, lite pinsam humor över det hela samt en rejäl dos bitsk politik och du har den perfekta underhållningen en regnig oktoberkväll. Och jag som inte ens är ett stort fan av bio beordrar dig genast att springa iväg och köpa en biljett. Det här får man bara inte missa. Och glöm inte trevligt sällskap, för all del.

Det här är jag.

Du är mycket intresserad av, vad som pågår i din omgivning. Du gillar att prata med andra (nästan oberoende om vad det handlar om) och att vara med, där "det sker".

Du gillar att ha struktur och ordning i ditt liv. Du använder troligtvis din kalender flitigt för att hålla koll på de saker du skall komma ihåg. Du fattar snabbt beslut – även när det gäller din värdering av andra människor. Därför kan din omgivning uppfatta dig som lite dominant emellanåt.

Du är detaljorienterad och sannolikt en praktisk person, som är intresserad av att ta reda på HUR saker fungerar. Du är resultatinriktad och vill helst göra saker på det sätt du är van att göra dem på.

Du tänker logisk och värdesätter problemlösning där du får använda huvudet. Du är en ärlig och renhjärtad person, som bedömer andra människor utifrån samma värderingar som du bedömer dig själv.

Åtminstone enligt det här testet.

Socialstyrelsen.

Under det tidigare nämnda supertrevliga kalaset fastnade jag i en diskussion med Helene och Victor. Nog för att jag alltid varit lite skeptiskt inställd mot socialstyrelsen, men efter att jag fått reda på detta är jag nära bristningsgränsen. Ack och ve!

"Socialnämnden är skyldig att utreda och om möjligt fastställa vem som är far för de barn som har hemvist i Sverige och vars föräldrar inte är gifta med varandra."

Är det någon annan än jag (och Helene och Victor) som hör hur illa det låter? Om jag är gift är det alltså helt självklart vem som är far till mitt barn, men om jag skulle skaffa barn utan ring på fingret är det upp till socialstyrelsen att utreda och om möjligt fastställa vem jag har nuppat med.

Fick dessutom höra en skräckhistoria på temat under kvällen där en stackars man som, inte ont anande, knallat upp till socialstyrelsen för att skriva under det lilla pappret där han tar på sig faderskapet ställs inför ett par frågor. Bland annat frågar den käre socialstyrelsetanten/farbrorn när mamman till barnet hade mens senast. Eftersom hon precis fött barn var det ju ett tag sen och den stackars mannens minne sviktar en aning varpå tvivel genast uppkommer. Kan denna man verkligen vara pappan till barnet? Shit, jag håller ju inte ens reda på när jag själv ska ha/har haft mens. Hur ska jag kunna begära att någon annan ska göra det? Nä, bäst man gifter sig.

Oerhört upprörd är jag.

Nästan perfekt.

Nu ska här inte tyckas utan bara berättas. Om hur bra livet är ibland. I punktform. Och mer personligt än så här blir det inte.

• Fin helg.

• Inget jobb (kollade knappt mejlen).

• Supertrevligt kalas med mängder av människor som man liksom inte kan tycka illa om. Somliga jag inte träffat förr, andra som jag träffar alldeles för sällan och så några som jag liksom vill krypa lite mer under huden på.

• Lite tid med gitarren (oh, hon har saknat mig minsann).

• Mysiga promenader och mat som man lagar (inte värmer) och äter med någon man tycker om.
  

• Fina flickor som jag dyrkar. Ni vet sådana som man aldrig skulle sluta tycka om oavsett vilka dumheter de kan tänkas hitta på. Nästan som familj.

• Någon som jag ibland saknar ringde, kanske bara för att säga hej.

Och nej. Det är inte perfekt, långt ifrån. Men någonstans måste man väl kanske landa i att det är rätt bra ändå. Och rätt bra är fan inte illa. Så det så.

Messing som partiledare?

Verkar inte vara helt otänkbart, åtminstone inte enligt henne själv. Jag tror att det skulle kunna bli en hit, när nu Margot inte verkar brinna för uppgiften. Rasmus håller koll på oddsen, och det ser ut som att man skulle kunna tjäna en liten hacka på Ulrika. Men spel och dobbel är inte riktigt min melodi, så jag håller istället tummarna för att sossarna lyckas vaska fram en stark och ödmjuk kvinna som kan bidra till att stjälpa istället för att hjälpa borgarna i nästa valrörelse. Till exempel Ulrika Messing.

Boktips

I flera veckor nu har jag försökt läsa ut boken som under lång tid följt med mig vart jag än går. Det är nämligen en alldeles jättebra bok. Så där bra så att jag inte riktigt har lust att läsa ut den. Jag har tänkt att jag ska tipsa om den så fort den är färdigläst, men jag har insett att jag kommer att suga på karamellen ett par veckor till, så jag måste nog tipsa fast jag har en bit kvar. Vem vet, kanske hinner ni i kapp så kan vi ha bokcirkelsdiskussion sen. Anna har redan hunnit både ikapp och förbi. Eller bara först, jag vet inte.

Hur som helst, boken har inte bara det snyggaste omslaget utan är även riktigt grym. Och tjock, så den räcker toklänge. Kavalier & Clays fantastiska äventyr av Michael Chabon handlar om superhjältar. Både tecknade och verkliga sådana. Tider för andra världskriget, platsen är New York (fast Prag en stund i början). Judiske Joe flyr (på ett ytterst innovativt sätt) till sin kusin Sam och tillsammans skapar de seriefiguren Befriaren som blir en toksuccé. Politik, spänning, realtioner och överraskningar både lite här och där. Läs. Nu.

Appropå Idol

Sitter här och tittar på veckans idolfinal. Och tre av mina favoriter (Cissi, Johan och Snäckan) hänger löst. Det är skandal.
Den som sjunger bäst är inte alltid bäst. Så är det bara.

Och så fick ni som råkat missa det veta att jag är en idolnörd. Way. :-) (Gillar ni mig ändå?)

Heja Ulf!

En av mina favoritmiljöpartister i riksdagen gör en lysande start på mandatperioden och KU-anmäler Carl Bildt. Mer om det kan ni läsa här, här och här. Det ser onekligen inte så snyggt ut för Calle. Heja Ulf säger jag.

Finaste Anders.

Anders har lagt till mig i sin RSS-feed-lista. Så nu måste jag blogga massor. Till exempel så här dags en fredagkväll.
(Jag är bara lite stolt).

Tidstjyven...

... den senaste tiden har till mångt och mycket varit LSUs valberedning, där jag har en av de hedervärda platserna. Mycket tid har gått åt till att komma fram till det perfekta förslaget på ny styrelse. Och här är det:

Valberedningens förslag
Ordförande Cecilia Engström, Grön ungdom (nyval)

Vice ordförande
Adam Axelsson, CISV (omval)
Jonas Naddebo, Centerpartiets ungdomsförbund (nyval)

Ledamöter
Tobias Bladini, Unga forskare (nyval)
Karin Carlesten, SAIA – Utrikespolitiska föreningarna i Sverige (nyval)
Fredrik Engström, Ung Media Sverige (omval)
Hanna Hallin, Röda Korsets Ungdomsförbund (omval)
Sara Haraldsson, Sveriges Elevråd – SVEA (nyval)
Homa Heydauran, Internationella Arbetslag (nyval)
Magnus Leivik, SACO Studentråd (omval)
Nina Svensson, Ungdomens nykterhetsförbund (omval)

Mycket nöjd över det arbete jag, Eva och Patrik lagt ner är jag.

PS. LSU är en paraplyorganisation för Sveriges ungdomsorganisationer, för dig som inte visste det.

Kaos i kök...

... var det på jobbet i dag. Gröna Studenter i Lund hade möte och de var så många att det knappt gick att ta sig in i köket. Det var superkul att se så många där, även om det var problemaiskt att ta sig in med disken. :-)

Den där regeringen...

- Det har varit en intensiv valrörelse, jag hade behov av vila och sömn, säger Tobias Billström.

Jasså det säger han. Tänk om man kunde sjukskriva sig varje gång det blir lite tufft på jobbet och man har behov av vila och sömn... Hoppas han har ett läkarintyg. Och har han det skulle jag gärna ha namnet på läkaren, han verkar schysst. Och jag är också rätt sliten.

Och så får brudarna gå, men gubbarna stannar. Tvi vale.

Stackars Reinfeldt.

Två ministrar borta redan efter två veckor. Kan inte vara kul att heta Reinfeldt. Eller Borelius. Eller Chiló. Men Billström då? Han hade ju inte heller betalt TV-avgiften...

Gjorde veckans nutidstest på dn.se och kunde konstatera att jag inte riktigt hade koll på hur mycket man egentligen betalar i TV-avgift. Har du?

Hittade mig själv...

... på bild hos John. Inte en helt smickrande bild, och jag undrar vad Bäbis tittar på egentligen? Hur som helst är Johns blogg grym, titta in vettja.

Budgeten...

... kräver ju såklart också sin kommentar.

Isch.

Högre egenfinansiering av a-kassan och slopad avdragsrätt för fackavgifter. Det förhöjda grundavdraget för glesbygdsbor ska avskaffas. Bort med gratis inträde på statliga muséer. En rad prylar som slår hårt mot de som redan har det sämst.

Djurskyddsmyndigheten ska väck. Nog för att jag inte alltid tyckt att myndigheten kommit med de allra mest genomtänkta förslagen, men ändå. Djurskyddmyndigheten behövs!

Högkostandsskydd i tandvården är ju i alla fall bra. Typ. Vi får väl se hur det blir med den saken.

Och tåget är över en timme försenat idag igen. Skitliv.

Mjölk

Kul att efterfrågan är stor på ekomjölk. Mindre kul att utbudet inte räcker för alla de som vill ha. Och trist att Arla väljer att helt sluta sälja röd ekomjölk. Risken är ju stor att de som föredrar röd mjölk föredrar den så mycket att de inte kan tänka sig att byta till grön.

Personligen tycker jag inte att mjölk är en hit, men ett par droppar grön ekomjölk i kaffet är aldrig fel. Sån tur jag har.

Och så hade ju Anna utmanat mig igen...

Det hade jag nästan glömt. :-) Svåra frågor och inte så många svar, sorry Anna.

Vad lyssnar du på för sorts musik?
Jazz, äldre män och rockiga brudar. Typ.

Vad heter favoritartisten/artisterna?
Ani DiFranco. Såklart.

Låt som gör dig glad:
I want you to want me - Cheap Trick och Allright med Lost Patrol feat. Lisa Miskovsky. Jag vet, lite sjukt.

Bästa låten:
Det finns inte en bra låt. Det finns massor.

Sämsta låten:
Boten Anna. Jag avskyr den.

Bästa partyhiten:
Åh. Det beror ju på vem man kalasar med såklart.

I min mp3:
Till exempel Ani DiFranco, Tom Waits, David and The Citizens, Rigmor Gustafsson, Madeleine Peyroux, Elliott Smith, Leonard Cohen, Ane Brun, Anna Ternheim, Tegan & Sara, Tracy Chapman, Babybird, Thåström, Joan Jett, Monica Zetterlund och Robyn.

Förbundsstyrelsemöte...

... hela helgen. Man blir trött.

Turbulens i politiken. Många brudar som klantat till det. Är det så att brudarna klantar sig oftare eller är det kanske så att det uppmärksammas mycket mer när det väl händer? Oavsett så ska man inte kalla folk för "jävla svartskalle" och man ska betala tv-avgiften. Så det så. Manliga politiker som gör bort sig ska dessutom bli lika hårt granskade och lika uthängda i media som kvinnliga politiker. Känns inte som att vi är riktigt där än... Gruff.

Äntligen utmanad!

Sitter hemma med en magkatarr som inte är av denna värld (stackars mig) och har äntligen blivit bloggutmanad. Tack Anna. Kluriga frågor som kräver tankeverksamhet var det minsann också...

1) Politisk ideologi du förespråkar?
Den däringa gröna ideologin är den som ligger mig varmt om hjärtat (surprise!). Modernt hopkok av ansvar för kommande generationer, solidaritet till de som är utsatta och frihet för individen. Värsta grejen.

2) Politisk ideologi du föraktar mest?
Tja. Det mesta som hittades på innan 1900-talet känns väl rätt förlegat, men värst är förstås nationalsocialism och annat som gör skillnad på folk och folk.

3) Materialist eller idealist?
Oj. Hmm. Måste man välja? :-) Jag tycker om fina saker, och det händer att jag öppnar plånboken utan att tänka efter när jag känner mig lite hängig. Men det är såklart viktigt att försöka leva som man lär.

4) Plikt- eller konsekvensetik i politiken?
Måste jag välja är det väl konsekvensetik som gäller. Det viktiga är egentligen de resultat man strävar efter. Men jag kan ändå inte påstå att ändamålen helgar medlen alltid. kanske inte ens så ofta. Men det är viktigare att saker får "rätt" konsekvenser än att man till varje pris gör saker på ett "korrekt sätt". (Anna svarade så bra så jag stal rakt av :-))

5) Politiskt uppvaknande?
När jag var 7 år gammal skulle jag rädda världen (eller bli polissångerska, vad en sådan nu gör). Engagemanget har alltid funnits där, elevråd och jämställdhets- och miljögrupper. Jag har alltid haft en vilja att vara med att påverka. Men partipolitik blev det inte förrän för 5-6 år sedan.

6) Politisk detour?
I skolvalet i sexan röstade jag på Ny Demokrati för att min pappas arbetskamrat var kusin till Ian Wachtmeister. Inte världens bästa val till världens sämsta anledning.

7) Enskild person som påverkat dig politiskt?
Nej. De är rätt många. Ingen nämnd, ingen glömd.

8) Bok som påverkat dig mest politiskt?
Oj, det var svårt. 1984 och Animal Farm kanske. Om vi pratar skönlitteratur.

9) Största bristen i den politiska ideologi du förespråkar?
Tja. Det som är svårast med grön ideologi, men som knappast kan ses som den största bristen i den gröna ideologin, utan snarare i det politiska systemet är att man inte kan placera den gröna ideologin i höger/vänster-skalan. Eftersom människor i allmänhet är så väldigt vana vid att alltid diskutera politik ur ett höger/vänster-perspektiv är det svårt att få människor att få en helhetskänsla kring den görna ideologin.

10) Viktigaste enskilda politiska frågan?
Rädda planeten antar jag. Det är inte så stor mening med att göra några andra förändringar om vi driver moder jord mod hennes död.

Jag = Kaffe

Nu vet jag inte bara vilken riksdagsledamot jag liknar mest utan även vilket kaffe jag är. Mindre förvånande resultat.

You Are an Espresso

At your best, you are: straight shooting, ambitious, and energetic At your worst, you are: anxious and high strung You drink coffee when: anytime you're not sleeping Your caffeine addiction level: high

What Kind of Coffee Are You?

Vilken riksdagsledamot är jag mest lik?

Hittade roligt test hos Helene. Vi snackar alltså utseende, inte politik. Kan avslöja att Ehrling faktiskt är rätt lik min far och efternamnet säger mig att vi åtminstone härstammar från samma sida av Östersjön. Undrar om jag har väldigt maskulina drag? Inte trodde jag att jag skulle vara så gubbig. :-) Tack Ingegerd för att du väger upp lite.


De ledamöter som jag är mest lik i riksdagen:


Erling Wälivaara (kd)
Likhet: 17599 (lägre är mer likt)


Ingegerd Saarinen (mp)
Likhet: 17891 (lägre är mer likt)


Anders Wiklund (v)
Likhet: 18164 (lägre är mer likt)


Hans Stenberg (s)
Likhet: 18281 (lägre är mer likt)

Nu var det länge sen igen...

Tom i själen och lite sorg i hjärtat.
Nu när valrörelsen är över är det lite svårt att få struktur i livet. Allt har varit så fokuserat på 17:e september så länge och nu är det plötsligt den 22:a.
Och trots att vi gröna gjorde en jäkla bra valrörelse tog borgarna makten och det är med rädsla jag tänker på de kommande fyra åren. Vad ska hända med allt bra vi fått igenom den föregående mandatperioden? Både i riksdagen och en massa kommuner? Stackars Sverige...

Appropå det där med att vara rädd...

... när det är sent på natten och dags för en liten promenad från t-banan till Rinkebysvängen, så blev jag precis inbjuden till en debatt i folkets hus i Rinkeby på temat "vad är viktigt för kvinnor i Rinkeby". Intressant. Mina erfarenheter av min hood är ju tyvärr något begränsade till gryning, skymning och totalmörker på grund av min arbetssituation och mitt sociala liv (jag har ett, faktiskt och så det så) men de erfarenheterna är väl så goda som några antar jag. Det här ska bli kul!

Roligt litet partiledartest...

... i GP. Vilken partiledare är du mest lik?

Så här blev mitt resultat, surprise...



Det måste rinna av språkröret Maria Wetterstrands blod i dina ådror.
Du är en idealist med stor energi och stort allvar. Du kastar dig mellan familj och engagemang, med känslan av att du har ett kall – som man inte skojar om. Fotriktigt går före flärd och familjen går före fest.

Jag vet inte riktigt om det där med fotriktigt före flärd och familj före fest stämmer, jag gillar ju både blingbling och bubbel. Men annars så. Kan avslöja att jag och Maria är så lika att vi till och med har bott i samma lägenhet i Eskilstuna. Dock inte samtidigt. :-)

Valrörelseabstinens!

Det känns som att jag borde vara ute och kampanja men istället sitter jag fast på kontoret med högar av mindre upphetsande saker att göra. Eller vad sägs om justeringar av protokoll, kompletteringar till statsbidragsansökan, möte med Grön Ungdoms revisor och planering av kursverksamhet inför valet? Saker som kanske inte är tråkiga i sig, men just nu känns det som att jag borde göra annat. Det närmaste jag har kommit valrörelse hittills är en aktivistisk affischeringsrunda på stan tillsammans med en majoritet av vår pressavdelning på riksdagen. Icke att förminska iofs. Affischerna sitter fortfarande kvar och det var dessutom riktigt roligt.

För mig drar valrörelsen igång på allvar på lördag (hoppas jag). Då ska jag till Blekinge och hålla torgmöten. Och nästa vecka är fylld av roliga debatter i Stockholm, Umeå, Linköping och kanske Östersund om kommunikationerna så tillåter. Här kommer jag! Längtar lite, något måste ju göras så att abstinensen går över. :-)

Alla dessa våldtäkter...

... gör mig vansinnig. Genomgång av helgens nyheter avslöjar tre våldtäkter i Linöping den här gången. Överfallsvåldtäkter. Möjligtvis de som oftast kommer till polisens kännedom, men ändå bara en liten, liten del av alla våldtäkter som utförs.

Jag vet att överfallsvåldtäkter inte alls är det man borde gå omkring och vara rädd för. Det finns massor med andra saker man borde vara mer rädd för. Att bli överkörd av en bil. Rånad. Få cancer. Att någon man älskar dör. I mitt fall; att jag ska råka käka mango. Eller vad värst är, att jag ska bli våldtagen av någon jag tycker om.

Jag brukar säga att jag vägrar att vara rädd. Att det är rädslan som för mig är patriarkatets kedjor. All tankekraft som går åt till att planera hemfärder från krogen, bäst upplysta vägar, sällskap och rätt skor.

Det är ju lätt att säga så, att man vägrar att vara rädd. Lova att inte tala om det för någon, men likförbannat darrar jag som ett litet asplöv när jag går där ensam, mitt i natten från Rinkeby T-bana hela den långa, otrygga vägen hem till trygga lägenheten. Som väl egentligen inte heller är så trygg...

Håll ordning på snoppen!

En sak har förundrat mig mycket länge. Jag åker ju som bekant en hel del tåg, och för er som inte har turen att åka lika mycket tåg som jag kan jag avslöja att tåg skakar en hel del när de rusar fram i flera hundra kilometer i timmen där på spåret. Sådär så att kaffet lätt skvimpar över lite. Ja, ibland till och med så pass att en bok eller en dator åker i golvet om man inte är uppmärksam nog.

Nu är ju jag inte utrustad med snopp som vissa andra här tågresenärer. Men om jag vore utrustad med snopp skulle jag i denna skakande värld förmodligen sitta ner och kissa. Uppenbarligen till skillnad från de som de facto är utrustade med snopp och åker tåg. När tåget skakar är det tydligen lite svårt att hålla reda på pillesnoppen vilket resulterar i att det allt som oftast har skvätts en del kiss inne på toaletten. En liten upplysning; Kiss är rätt äckligt. Särskilt andra människors kiss. Särskilt när kisset befinner sig någon annanstans än i toaletten. Till exempel på sitsen. Eller på golvet. Eller varför inte på väggarna?

Gah. Dagens uppmaning: Sitt ner och håll i snoppen för bövelen. Karlkräk! Annars tänker jag också kissa på golvet. Så det så.

Rättvisemärkt porr?

Idag är jag stolt och glad över mina språkrör. Morgonen inleddes med ett utspel om rättvisemärkt porr, under rubriken "nej till totalförbud, ja till rättvisemärkt". Jag gillar det och tror att det kan vara ett steg i rätt riktning. Jag har svårt att se att man skulle kunna förbjuda porr, men inser såklart att det finns en massa skit inom "branschen" som så brukligt är inom områden som befinner sig något utanför samhällets moraliska gräns. En rättvisemärkning skulle förtsås inte lösa alla problem, men skulle åtminstone ge ett alternativ till de som vill ha schysst producerad porr där de inblandade aktörerna gjort ett medvetet val och inte farit illa.

Mest av allt hoppas jag på en öppen debatt om pornografi, så att kidsen får en chans att ta till sig argumenten kring ämnet. Jag fascineras fortfarande över unga människors inställning till porr. När unga människor kollar på actionfilm är det inget snack om att man förstår att det är trickfilmningar och stuntmän/kvinnor inblandade. När det tittas på porr däremot tycks ungdomarna tro att det är dokumentärfilm, ja vissa tycker till och med att porrfilm vore bra som undervisningsmaterial i skolan. Jag säger nej, men debattera gärna vidare. :-)

Winnerbäck och nostalgi

Efter att ha läst mängder med recensioner efter det som tycks ha varit en bejublad turnéavslutning inför 18 ooo personer på Zinkens IP är det inte utan att jag känner någon slags nostalgisk sorg i hjärtetrakten. Han har betytt mycket för mig en gång i tiden, den där Winnerbäck. Och det har tagit mig lång tid att komma över honom.

Jag har gråtit till "Kom Änglar". Jag har skrikit till "Solen i ögonen". Jag har skrattat ironiskt till "Hjärter dam". Jag har varit kär till "Fånga en fjäril" och jag har hittat nya vänner i takt till "Tvivel". Jag har längtat till "Psalm i Januari" och jag har hittat nytt att sukta efter till både "Du hade tid" och "Du gamla fria nord". Listan kan säkert göras hur lång som helst, men jag har hört att man inte ska skriva så långa blogginlägg så den får väl sluta här. :-)

Vi har haft många fina stunder tillsammans Winnerbäck och jag.

3. Storsjöyran 2002. Enda spelningen. Mängder av såna som jag hade vallfärdat för att få dela en liten stund med varandra och med Winnerbäck själv. Det var vackert.
2. Eskilstunateatern strax efter "Kom". Ganska risigt, inte jätteförtjust i nya skivan. Alldeles för ösigt och "nu jävlar ska här rockas". Sen gick strömmen. Mörk teater, ensam Winnerbäck med ackustisk gitarr längst fram på scenen och fanatiska fans längst fram som la alla stämmor perfekt.
1. Min enda "jag-såg-honom/henne/bandet-först-upplevelse". Contrast, Eskilstuna efter "Dans med svåra steg" men innan "Rusningstrafik" tror jag. En blyg och långhårig Winnerbäck, 20-talet personer i publiken. Magi och det var nog här jag blev kär.

Och det är bara topp tre. Skulle nog kunna klämma in en topp tjugo åtminstone om det inte vore för de där reglerna om bloggande.

Långsamt började vi dock så småningom glida ifrån varandra. "Singel" var inte mer än sådär. "Söndermarken" blev jag visserligen kär till, men knappast i. Dödsstöten kom under Hultsfredsfestivalen 2005. Han gjorde tre konserter på tre dagar. En ihärdig publik envisades med att skrika "Lasse" i kör och när det klappades i takt till "Psalm i januari" visste jag att det definitivt var slut.

Men det är väl alltid med stora kärlekar så att när man ser någon annan lyckligt vid deras sida så sticker det lite av saknad. Och lite svartsjuk på de där 18 000 personerna på Zinken är jag nog ändå...

När ska det sluta?

Freden känns långt borta när Israel bombar palestinska flyktingläger.
Det gör ont.

Vem bryr sig?

Precis så heter programmet jag lyssnar på när jag sitter på tåget på väg hem till Stockholm. Kanalen är P1. Ett gäng kids från Rosengård har bjudit in alla riksdagspartier till en utfrågning om hur man ska lösa ungdomsarbetslösheten. Alla partierna lovade naturligtvis att med just deras parti vid makten skulle problemet lösas. Efteråt diskuterade kidsen vad politikerna sagt. Deras slutsats var att det inte spelar någon roll vad politikerna lovar för de jobb som kommer att skapas kommer ändå att vara "smutsjobb" som ingen vill ha, som "typ att hjälpa någon gamling". Ungdomarna ville jobba som läkare och arkitekter minsann, några "smutsjobb" ville de inte ha.

1. Att "hjälpa någon gamling" är inget "smutsjobb". Dock behövs det inom den offentliga sektorn både fler anställda och högre löner.
2. Vill man bli läkare och arkitekt får man vackert se till att försöka utbilda sig till det, och jag lovar, det är inte många läkare och arkitekter som går arbetslösa idag.
3. Den viktigaste lösningen är dock att vi måste dela på jobben, 6 timmars arbetsdag, friår och möjlighet att pröva på en ny karriär någon gång i livet.

Och så kanske det var det där med attityden till arbete, den kanske vi också måste ändra lite på. För att inte prata om respekten för de där "gamlingarna" som måste ha lite hjälp.

"Efter pride"-ångest

Har större delen av dagen sprungit fram och tillbaka på mitt äckligt varma kansli, med en inte alltför äcklig iskaffe i ena handen och diverse papper i den andra. Fixandes och trixandes med det ena utskicket efter det andra. Det verkar som att det inte bara är jag som har drabbats av värmeslag utan även kopiatorn. Eller så är det så att mitt värmeslag gör mig oförmögen att handskas med maskiner, jag vet inte.

Inte utan att man längtar tillbaka lite till pride. Även om det var läskigt varmt även där var värmen åtminstone ackompanjerad med följande mycket angenäma saker:

vänner jag inte träffat på länge
vänner jag träffar ofta och tycker om
en massa andra underbara människor
snyggaste cissi i snyggaste dragqueen-outfiten
massa gröna i paraden
mysig picnic i humlan
god mat och kall öl
alldeles lagom mängder med champagne
och så lite singstar med caroline

Med andra ord, en mycket bra pride. Extra roligt med pride när man är där med det mest HBT-vänliga partiet enligt RFSL! Heja miljöpartiet, igen.

Stackars barn!

Det har varit lite dåligt med tyckande här på bloggen på sistone, och nu när det väl ska tyckas så ska det tyckas synd om barn.

Vanligen är jag inte överförtjust i ungar, och ofta tänker jag att det är så många andra som uttalar sig om de små (till exempel Helene) att jag känner att jag borde lägga min energi på annat. Men nu är jag arg. Läste i DN idag om stackars Linnéa, tretton månader. Efter en utdragen vårdnadstvist mellan Linnéas mor och far har tingsrätten beslutad att Linnéa ska spendera varannan natt hemma hos mamma och varannan natt hemma hos pappa.

Till och med jag, som inte hyser några starkare känslor för barn, så inte heller för Linnéa, går i taket. Inte kan det väl vara för barnets bästa att fara fram och tillbaka som en jojo, mellan en mamma och en pappa som uppenbarligen inte gillar varann överdrivet mycket?

Snälla Linnéas föräldrar, om nu tingsrätten är så urbota korkade, kan inte ni försöka bete er som vuxna och själva komma fram till en bättre lösning för er stackars unges skull? Eller kanske för er egen skull? Har en känsla av att om ni inte finner en bättre lösning kommer Linnéa ta alla möjligheter hon får för att hämnas när hon kommer upp i tonårsåldern. Och jag tror inte att ni vill vänta och se vad hon kan tänkas hitta på.

Utmaning

Antar Philips allmänna utmaning, eftersom jag inte fått någon egen. gruff. :-)

4 jobb jag har haft
1. Jämställdhetstjänsteman (Elevorganisationen)
2. Valombudsman (Grön Ungdom Väst)
3. Vårdbiträde (Mysiga Tallåsgården)
4. Högst underbetlad utnyttjad ungdom (Parken Zoo)

4 filmer jag kan se om & om igen:
1. Ghost World
2. Coffee and Cigarettes
3. Nightmare before Christmas
4. Fight Club

4 städer jag har bott i:
1. Eskilstuna
2. Stockholm
3. Lund
4. Göteborg

4 tv-serier jag gärna ser:
1. Six feet under (bra på riktigt)
2. Sex in the city
3. Hem till gården
4. Top Model

4 ställen jag vill åka till:
1. Dublin
2. New York
3. Prag
4. Tallinn så klart.

4 webbsidor jag besöker dagligen:
1. www.gronungdom.se
2. www.dn.se
3. www.mp.se
4. www.helgon.net (ih)

4 favoriträtter:
1. Sushi
2. Potatis, dock ej i friterad form
3. Pasta med feta och grönsaker
4. Broccoli, gärna i paj

4 ställen där jag stortrivs:
1. I säng, med karl (eller varför inte kvinna)
2. På bar med rockig musik
3. Med jazzband oavsett var
4. På landet, vid sjö, med trevligt sällskap

Resedagbok?

Jo. Den här bloggen närmar sig resedagboksstatus, mer och mer för varje dag som går. Må så vara. Men mycket resande är det.

Almedalen var trevligt. MP:s dag var lyckad, jag var supersnygg i grön fotbollströja size 150 cl (nåja... :-)) och jag fick åka med LRF på studiebesök och titta på läskiga tjurar och supersöta små griskultingar. Slutsats; jag borde lära mig mer om jordbrukspolitik. Man kommer inte så långt i en debatt med "ååhhh.... titta vilken söt lite griiiis" (syftandes på små grisar) eller "lova att den inte bits. den är stor. jättestor. är de snälla? säkert?" (och läskiga gigantiska tjurar. gigantiska). och tyvärr var det väl ungefär allt jag lyckades klämma ur mig under den fyra timmar långa utflykten.

Efter Almedalen bar det hastigt iväg ner till Lund för ett par dagars kontorsslavande. Det är inte det roligaste med mitt jobb, men det är rätt skönt att kunna arbeta ner den enorma högen på skrivbordet en aning. Åtminstone lite då och då. Den har säkert växt till sig tillräckligt tills nästa gång jag tar mig ner. För övrigt är det hett med grön politik just nu. Många nya medlemmar. Massor. Det är superkul.

Flest medlemmar i år värvades på Arvikafestivalen som var nästa stopp på min Sverige-runt-resa. Ryktet säger 101 stycken, välkommen till Grön Ungdom säger jag! Mycket politik pratades det, och Grön Ungdoms tält var garanterat snyggast på festivalen. Minsann fick jag inte roa mig en del också. Thåström och The Knife var en hit. Och sällskapet var trevligt.

Sen bar det av norrut. Bagdadmercan (förlåt miljöpartiet, inte världens mest miljövänliga bil) tog mig till Hälsingland och den lilla hålan Grängsbo. Med Oscar, Marielle och Ania, för att fira världens bästa Toves födelsedag. Hade tänkt vara superledig och bara chilla, med sol, bad, vin och pärlplattor (nygammal kärlek), men tyvärr fungerade telefonen även där. Trots lite avbrott i softandet blev det en lyckade trip, och tänka sig, även lilla Grängsbo bjöd på angenäma överraskningar.

Nu tänker jag inte lova att blogga mer frekvent, det börjar bli tradigt. Det kommer när det kommer.

Almedalen vs Hultsfred...

Efter en liten uppdatering kring vad som hänt i den gröna bloggvärlden de senaste veckorna fastnade jag lite för Max Anderssons inlägg om att Almedalsveckan skulle vara politikens Hultsfred. Något han har läskigt rätt i. Kolla in hans inlägg här. Det har dock smugit sig in ett litet fel i Max inlägg. Eller så har den otäcka värmen förvirrat honom en aning. Han hävdar nämligen att badvattnet i Östersjön, Visby skulle vara bättre än badvattnet i Hulingen, Hultsfred något jag måste protestera mot. Nog för att årets Östersjöprognoser verkar aningens bättre än tidigare år, men mot slutet av Almedalsveckan blir det inga havsbad för min del. Vi tackar algblomningen för det.

Bad eller inte, imorgon bär det av till Visby för en veckas hårt arbete. Grön Ungdom och Miljöpartiet kommer naturligtvis att finnas där. Kolla gärna in Grön Ungdoms hemsida för att få koll på vilka aktiviteter Alexander och Ellinor är med på under veckan. Och glöm inte Miljöpartiets egna dag i Almedalen, tisdagen den 4:e juli. Be there!

Det där med feministiskt självförsvar...

Jag gillar det inte alls. Jag anser inte att svenska skolväsendet ska lära unga tjejer att bruka våld. Hur vore det om man istället la energi på att uppmuntra unga brudar att bli ekonomiskt självständiga så att de, om de skulle hamna i en destruktiv relation, åtminstone har de ekonomiska möjligheterna att bryta sig loss? De facto sker de flesta våldtäkter, och våldsbrott av patriarkal karaktär i nära relationer, inte mellan två av varandra okända människor på väg hem från en krog eller ett kafé. Killar behöver också diskutera självförtroende och självständighet, kanske ur ett lite annorlunda perspektiv. Om vi ska nå ett jämställt samhälle måste vi luckra upp de här förbannade könsrollerna som låser fast oss i osunda beteenden. Och det löser vi inte genom att lära tjejer att slåss på skoltid. Det är jag helt övertygad om.

Veckor som gått alldeles för fort...

Inget bloggande på fyra veckor igen. Isch.
Attans mycket för mig har jag haft.

De bloggfria veckorna inleddes med en liten trip till Bryssel, tillsammans med min kära förbundsstyrelse. Det var intressant. Bryssel var trevligare än vanligt, kanske berodde det på vädret. Eller var det kanske sällskapet. Jag vet inte. Intressant litet föredrag om fisk som inte direkt uppmuntrade till att eventuellt återuppta fiskätandet (men det är ju så rackarns gott... ). Bortsett från galna flygförseningar och en stackars matförgiftad FS-ledamot var det väl en lyckad trip, antar jag.

Hultsfred var mys. Men lite varmt. Cardigans var bäst, riktigt förvånad blev jag. Och Peter Eriksson som tatuerade små gröna fötter på glada festivaldeltagare i Grön Ungdoms tält var en superhit. Toppenbra var det. Men lite varmt.

Sen har jag haft semester. I två veckor. Nästan. Har bara jobbat lite, lite, lite. Prova det. Semester alltså. Det är skönt...

Nu jäklar ska det bloggas lite mer frekvent igen. Tihi.

Nationaldag?

Nej tack. Det är urbota fånigt. Fira Sverige. Tjoho. Nationens dag. Och röd ska den vara minsann, så att nazister och rasister slipper ta ledigt från jobbet för att vifta med sin fjantiga flaggor.
Jag är upprörd.

Kanske borde man ha protesterat genom att gå med i Gringotåget till stadion och dansat omkring till Eva Dahlgren och Petter? Jo, man borde väl kanske ha gjort det. Men jag vill ju inte att nationaldagen ska vara röd. Alls. Så istället sitter jag hemma och protestjobbar lite lagom lojt sådär. Och gnäller. :-)

Kanske en mångkulturdag istället? Eller en världsmedborgardag?

Gruff på den där Skugge!

Linda Skugge har inte bara slutat kalla sig feminist. Hon har uppenbarligen också slutat vara feminist. Åtminstone om man får dömma efter hennes senaste krönika i Expressen där hon ingående och väl beskriver vilken förkastlig mamma Maria Wetterstrand är. Eller ja, just Maria får nog mer statuera ett exempel. Det tycks mer handla om att man inte kan vara inflytelserik politiker och mamma samtidigt. Åtminstone inte om man vill vara en bra mamma.

För det första baserar Skugge sin bild av Maria utifrån en artikel. Hoppas att socialtjänsten inte börjar göra detsamma, tänkt vad tokigt det skulle kunna bli då.

Snälla Skugge, återigen, lite systerskap och lite jävlar anamma skulle inte skada dig heller. Vad vill du egentligen? Att vi ska lämna tillbaka den makt vi har kämpat till oss från den där grå massan av kostymklädda, medelålders män? Eller ska vi kvinnor kanske dela in oss i två lag, mammalaget och maktlaget? Jag hoppas verkligen att du, Linda, väljer mammalaget. Om du finge bestämma skulle det väl lagstadgas om hemmamammor eller nåt. Aj. Gruff på dig! Skämmes.

Ack du sjuka...

... livssituation.

Jag vågar inte ringa mina vänner.
Även fast jag undrar hur de mår.
För tänk om de frågar om jag har lust att ses?
Och jag måste säga nej, för att jag inte har tid.
Då kanske de tror att jag inte tycker om dem längre.

Nåja, jag har åtminstone fått en jäkla massa gjort idag.

Martyr. Me like.

Bra ursäkt...

... för att det inte har bloggats något den senaste veckan har jag faktiskt. Jag har nämligen inte haft tillgång till internet. Alls. Det är precis så sjukt som det låter.

Jag har suttit fast på en folkhögskola långt upp i norr, i Kalix. Där har jag gått den beryktade UGL-kursen. För den som inte vet så står det för Utveckling av Grupp och Ledarskap, ungefär. Mycket läskig kurs. Tolv människor instängda, utan internet eller annan kontakt med omvärlden, i fem dagar. Många övningar, det ska kännas en jävla massa hela tiden. Och feedbackas. Och konsekvensanalyseras. Massor. Hela tiden. Frågan är om man behöver mer eller mindre psykoterapi efter än innan en sån här grej?

Hur som helst så lärde jag mig massor.
1. Man klarar sig utan internet, i flera dagar.
2. Man klarar sig utan nyheter, i flera dagar.
3. Man klarar sig utan öl, i flera dagar.
4. Man klarar sig inte alls här i världen om man inte vet vad man är och vad man tycker om sig själv. Jag är en hit. Och jag gillar den hit jag är.

Nu ska jag ta igen en veckas nyheter. Älska internet på tåget.

Kongressen är över...

... för i år. Och jag överlevde den här gången också, även om en må säga att det var knappt.
Mycket lite politik blev det för egen del, men jag har hört att det fattades kloka beslut och att vi åtminstone har ett valmanifest som vi slipper skämmas över. Man får nog säga att mitt kära ungdomsförbund vann kongressen, vi fick in nästan alla de punkter vi beslutat oss för att driva. Är inte direkt överraskad, men riktigt glad över ja till fildelning och lite annat smått och gott.

Utanför valmanifestet beslutade kongressen att man i dagsläget inte ska bestämma sig för vilka man eventuellt kan tänka sig att regera med (jaja, det ser väl kanske ut som att sossarna fortfarande ligger rätt bra till, men ändå :-)). Det tycker jag var klokt. Vi behöver ju inte bidra till att cementera blockpolitiken mer än nödvändigt. Och vem vet, kanske hinner moderaterna skaffa någon form av miljöpolitik innan valet? Hmm. As if.

Kongressens höjdpunkter var nog ändå KG Hammar och Peps. Det var fan en hit. Tack KG för att du påminde mig om varför jag står ut med min hemska magkatarr. På tal om magkatarren kunde jag inte ens sippa lite på en öl sista kvällen. Vad är det om?

Ah. Ett helt år kvar till nästa gång. Hur ska det gå?

Dags för kongress...

Ännu en kristi himmelfärdshelg kommer att spenderas i sällskap med mängder av gröna partivänner. Denna gång i Borås. Spännande motioner på gång, särskilt hett blir utbildningsutskottet har jag hört. Kan det månne bero på att ordföringen i nämnda utskott förmodligen kommer att ha kongressens intressantaste frisyr (host. det skulle då vara undertecknad)? Okej då, den kanske inte är så intressant, mest lite annorlunda. Tack Tove.

Annars ska det behandlas valmanifest och väljas partistyrelse. En del spännande motioner har jag också lagt märke till, eller vad sägs om pant på engångsgrill? Kan bli nästa års sommarfluga. Eller nåt...

Heja Peter förresten. Känns skönt att partiledningen då och då gör uttalanden som visar på att vi inte alls är ett parti som fastnat i det där vänsterblocket. Tack Peter.

Och så har jag sorg...

... för uttern utanför riksdagen har gått och dött. Bara så där. Känns inte helt okej. Uppenbarligen dog han av leverskador. Hmm. Undrar hur det gått till?

Stackars liten utter. Jag som tänkt att vi skulle hänga någon dag. Nu lär det dröja antar jag. Snyft.

Ungt val-debatten...

... kräver sin lilla kommentar. Man får väl ändå säga att den där Wetterstrand lyckades bäst i den inte fullt så konstruktiva "ungt val"-debatten på fyran ikväll?

Allra bäst var nog killen i publiken, dock. "Här snackar ni om integration, jag är född i Sverige och har bott här i hela mitt liv, och ändå måste jag ansöka om svenskt medborgarskap om jag vill bli medborgare?". Ja du. Det är faktiskt helt sjukt. Att man inte är medborgare i det land man är född och uppväxt i, utan att man måste ansöka om att få bli det. Bara för att ens föräldrar råkar vara födda i ett land. Klart killen ska ha medborgarskap, precis som alla andra som är födda i Sverige. Och nej, han ska inte behöva ansöka om det. Annars tycker jag att alla som vill bli medlemmar i Klubben Sverige ska få ansöka om medlemskap. Oberoende av var de är födda. Någon slags rättvisa får det väl ändå lov att vara.

Suck. Och minsann, visst satt det en brud i publiken som hade fått vänta i fem år på besked om uppehållstillstånd. Hur kränkande kan svensk asylpolitik bli? Fler miljöpartister i riksdagen tack, så kanske vi åtminstone kan få lite styr på det där med asyl och integration.

vägra kallas hora...

"Vägra kallas hora"-kampanjerna var heta ett tag. Efter att ha suttit bredvid ett gäng fjortisbrudar på tunnelbanan idag börjar jag fundera på över om det inte är dags för en ny kampanj. En "Vägra kalla någon annan hora"-kampanj. Jag vet inte hur många gånger, under vår femton minuter långa gemensamma tunnelbanefärd, någon av tjejerna i gänger kläckte ur sig "Meeen... XXX är en sån hora".

Det är liksom okej att vara arg på någon, men alla brudar man inte gillar kan ju knappast vara horor, eller? Skärp er tjejer, lite jävla systerskap om jag får be.

Så upprörd...

... över att Estlands bidrag inte gick vidare till finalen. Så arg att den sovande bloggen måste väckas. Arg. Ni röstade fel. Så det så.

Den lille estniske piraten som bor någonstans djupt inne (nåja, kanske inte så värst djupt då) i mig har återigen krupit fram och sagt sitt. Han gör det ibland.

Carolas bidrag är fortfarande fasligt dåligt och hon är ingen hit, face it. Gud borde byta PR-konsult.

Lordi glädjer mig dock en liten aning i min misär, men ack vad jag kommer att sakna Sylvia Night på fredag. Hon är en dam i min smak. (Å så Estland då förstås.... arrrgh).

Ta makten!

I dagens DN "avslöjar" Barnombudsmannen att 4 av 10 kids inte vill påverka ungdomspolitiken. Förvånad någon? Klart man tröttnar på att försöka göra sin röst hörd när ingen lyssnar.

Jag har två ilskna gruff att komma med.

Gruff nummer 1: Ledsen alla duktiga kommunpolitiker, men det räcker inte att ha ett ungdomsråd, man måste göra som de säger ibland också. Även när det gäller viktiga saker. Och inte bara låta dem sitta och läsa långa utredningar och skriva remissvar. Det är inte så hett när man är femton.

Gruff nummer 2: Snälla rara ungdomar, GÖR NÅGOT! Ingen kommer någonsin att göra något åt er, jag lovar. Gnäll på politiker, demonstrera utanför kommunfullmäktige (kan vara rätt kul faktiskt), sätt er i Ungdomsrådet om ni har något i er kommun. Sätt er i elevrådet om ni tycker att saker är knas på er skola. Starta namninsamlingar om politiker och rektorer inte lyssnar. Gör vad f-n som helst, men GÖR något! Om ni inte säger något kommer garanterat ingen att lyssna. Snälla, snälla, snälla visa att BO har fel. Visa att det faktiskt är så att unga människor har en vilja att påverka.

Annars ger jag också upp, så det så.

Skolval och oengagerade ungdomsförbund

Spenderade förmiddagen på möte med Ungdomsstyrelsen, Sveriges elevråd - SVEA och representanter från alla de andra ungdomsförbunden för att diskutera Skolval 2006. De som arbetar med projektet har gjort ett grymt upplägg, som börjar med en turné för att träffa ungdomar som kan tänka sig att engagera sig och arrangera skolval på sin skola. Skolval 2006:s tanke är att ungdomsförbunden ska finnas med på denna turné, för att snacka om engagemang och vad man kan gör på sin skola inför valet. Jag tycker att det låter grymt!

Ett antal av de andra ungdomsförbundsrepresentanterna tyckte dock inte att det var motiverat att lägga ner tid på tunrén om de inte fick snacka sakpolitik. Ursäkta? Att ungdomars vilja att engagera sig partipolitiskt minskar har väl knappast undgått någon?

Jag tror att det behövs en debatt om hur vi kan få kidsen att engagera sig, och vi som representerar ungdomsförbunden har ett enormt ansvar för att ta den debatten. Att få chansen att möta en massa unga människor och diskutera hur de vill att deras engagemang ska se ut är ju värsta lyxen! Litet sniket är det allt, ni som inte kan tänka er att lägga ner lite tid och energi på att diskutera engagemang. Utan engagemang, ingen sakpolitik. Humpf.

Stockholms bostadsmarknad, igen

Way. Ett halvårs stampande i Stockholms bostadskö var vad som krävdes innan jag stod utanför HSB:s kontor med ett förstahandskontrakt i handen. Ett halvår. Innan jag fick ett förstahandskontrakt.

En superfin (nåja, lite renovering kanske det krävs) trea, precis vid Järvafältet till det inte alltför svåröverkomliga priset 3772 kronor i månaden.

Någon som sa att det är svårt att få en lägenhet i Stockholm? Sluta gnäll, ställ er i bostadskön och skärp till er, alla får inte plats i innerstan.

Den 3:e april är det dags. Ett alldeles eget litet hem. No offence to those I have been living with for the last couple of years, men det var på tiden. Kanske borde ha ställt mig i bostadskön lite tidigare. :-)