Veckans fynd (4).

Och nu är allt som vanligt igen. Morgonens "fynd", hotell 69 (misstänkt naken brud på omslaget). Det är nog ingen från hårdrocksbutiken som smygläser min blogg...

7,7%.

Jag är inget större fan av opinionsundersökningar, men 7,7% är väl en anledningen så god som någon annan att ha lite extra mjölk i morgonkaffet.

Heja Robyn!

Eftersom jag tycker att Robyn är en av landets coolaste "gör det själv"-brudar säger jag grattis till framgångarna i min söta lilla brorsdotters hemland.

Om ni skulle råka klicka er vidare till artikeln på DN:s hemsida så notera att den handlar mer om en snubbe som heter Perez än om Robyn. Kanske en av de mest förvirrande artiklar jag läst på länge. Knas.

Inte världens finaste dag.

Imorse när jag vaknade hade de små monstren i halsen bestämt sig för att belägra stämbanden. Jag låter lite sådär.

Dessutom är det en total "stanna under täcket"-dag idag. Förstår inte alls vad poängen med världen utanför är. Och jag hatar hormoner (shit ni anar inte vad de gör med ens stackars skalle när ens snubbe alldeles snart ska ha barn med någon annan (och jag kan inte ens tänka mig vad de gör med en om man väntar barn med en snubbe som är ihop med någon annan)).

Jag ger upp (för nu alltså).

Linda Skugge.

Jag tycker inte hon är så himla kul. Och nu tycker jag dessutom att hon är helt manisk. Hon har bloggat 46 gånger på 3 dagar. Fatta, fyrtiosex (läs 46) gånger på tre (läs 3) dagar. Shit, jag ligger i lä.

Bara det faktum att jag bloggar om hur mycket Linda Skugge bloggar är dessutom lite obehagligt.

Ajajaj.

Vaknar mitt i natten med flera små monster i halsen. Och mensvärk (mitt i natten, hallå!). Blir ilsket feministisk och undrar om inte mina gamla compadres i det anarkafeministiska flatkollektivet hade rätt ändå, när de pratade om det där med revolution och män som skulle falla. Hur det nu skulle påverka min mensvärk, men man är inte alltid så där jättesmart mitt i natten. Särskilt inte när man har ont.

Min fina karl traskar iaf till apoteket och köper halstabletter och säger snälla saker. Så kanske är det där med revolution inte så bra ändå. Då skulle jag ju få traska själv, och snälla saker i all ära men de känns oftast lite mer mys när de kommer från någon annan.

För övrigt rekommenderar jag starkt att ni håller er borta från tapasrestaurangen på sveavägen. Dyrt, rätt menlöst käk och dessutom glömde de att ge oss en av våra rätter (trots att vi påminde dem). Hmpf.

Nu blir det te med honung för hela slanten idag.

Panik!

Nähä. Inte då. Nu ska här skrytas. När jag bodde i Eskilstuna, gick på gymnasiet och var en sån där duktig tjej gömde jag mig bakom en panikångestdiagnos (jag inte frivilligt förstås, men ändå...). Det resulterade bland annat att i jag blev jätterädd för att gå på bio. Instängd med en massa andra människor i ett mörkt rum med höga ljud och läskiga scener. Isch. Hur som helst så har jag det senaste halvåret varit på bio inte mindre än fyra gånger! Senast igår med älskling, G och J.

Duktig anli! (eller bara lite mindre fjantig).

Tja, en måste ju fortfarande vidta vissa åtgärder så som att sitta längst bak, längst ut på kanten. Full koll på dörrarna och en kan inte sitta så att man måste gå i vägen för någon om man måste gå ut under filmen. Och jag skulle nog inte vilja gå på bio för långt hemifrån. Men jag går i alla fall, på bio.

Utbrändhet.

Nu ska man inte kunna bli sjukskriven för utbrändhet längre. Helst inte heller för depression eller långvarig värk. Det är ju också ett sätt att lösa problemet.

Annars tänker jag personligen att det kanske är mer intressant att diskutera hur utbrända människor kan bli friska igen, eller ännu hellre hur man kan undvika att de blir sjuka från början. Men det är ju bara jag förstås (och miljöpartiet då).

Säg hej till J!

Jag orkar inte blogga, ni får kika inte till J istället. Själv ska jag äta frukost på David Bagare, som äntligen har öppnat igen efter semestern (Oförskämt att hålla mig utan min tjugokronorslatte hela sommaren).

SSU igen.

SSU har för övrigt enligt sin hemsida 28 anställda. En kan undra vad de gör, för så många medlemmar har de väl inte att hålla reda på?

Pinsamt Jytte!

I SVT:s Aktuellt berättar Jytte om sina planer för SSU. Det är viktigt att SSU finns i förorten och ordnar disco och fixar basket. På det sättet kan SSU växa och få fler medlemmar.

Ungdomsförbund ska driva politik, inte värva medlemmar genom att leka festfixare! Jag hoppas verkligen att Jytte tänker om, det är inte basket SSU (eller något annat politiskt ungdomsförbund) bör ägna sig åt om de ska återvinna något slags förtroende.

Missförstå mig inte, det är viktigt med social samvaro även inom politiken. Och om en lokalavdelning i Grön Ungdom (eller i SSU) får för sig att starta ett basketlag för att de kommer på att de är många som diggar basket, så fine. Toppen. Men när en ordförande i ett politiskt ungdomsförbund sitter i TV och berättar att hon tänker värva medlemmar genom att arrangera disco i hooden, då blir jag j-vligt pissed. Det luktar illa Jytte!

Bildblogg.

Har idag hämtat ut 156 bilder hos framkallningssnubben. Mycket nöjd. Bjuder på en bild på mig och tjockis, med Big Ben i bakgrunden. Mest med tanke på morgonens post.

Grattis SSU.

Till en ny ordförande! Och grattis Jytte. Det kommer nog inte att bli lätt. Det är inte direkt ett friskt SSU hon ska försöka lappa ihop. Skandaler, sunkiga valkampanjer, avhopp från förbundsstyrelsen, bråk, intriger och ett oerhört jämnt valresultat där det inte var många röster som skilde de två motkandidaterna åt.

Men jag tror att det är viktigt att förtroendet för ungdomsförbunden återvinns, så jag önskar verkligen Jytte lycka till.

Äntligen.

I morse damp Ani DiFranco-biljetterna äntligen ner i brevlådan. De är mycket fina. Jag har varit lite orolig eftersom det på ticetwebs hemsida står att deras ambition är att man ska ha sina biljetter tre dagar innan arrangemanget. Det lät lite tight, eftersom konserten ju är i London. Hur som helst, nu sitter de på kylskåpet så inte behöver jag oroa mig mer (åtminstone inte för den saken).

För övrigt var jag lite deppig igår och tröstshoppade första säsongen av Six Feet Under på box. Jag är hopplös.

Veckans fynd (3).

Jag undrar om någon i hårdrocksbutiken smygläser min blogg? Idag när jag passerade skyltfönstret var det nämligen så att veckans fynd var en box med TV-serien Alias för 99 kronor. Inte ett spår av vare sig Asspackers eller tvivelaktig flatporr. Och inte heller särskilt barnförbjudet. Har inte hänt innan, åtminstone inte så länge jag hängt på Malmskillnadsgatan.

Fy fan.

Jag vet att tjejer och killar uppfostras olika av samhället, men hur fan blir man ett sånt här monster?

Det går inte att säga något vettigt alls just nu. Jag vill verkligen bara kräkas.

Veckans fynd (2).

Tidigare nämnda hårdrocksbutik firar minsann också pride och gör det genom att utöka veckans fynd (singularis) till veckans fynd (pluralis). Bögporr och flatporr naturligtvis. Problemet är bara att den så kallade flatporrfilmen inte riktigt såg ut att rikta sig till damerna i pridetåget utan kanske snarare till de smått tragiska medelålders männen som sittar hemma i soffan (ursäkta generaliseringen), framför TV:n, och drar sig i snoppen. Hmpf.

Och fortfarande i ögonhöjd för kidsen. Det kanske finns bättre sätt för ungarna att lära sig att all kärlek är bra kärlek?

(Om det är så att någon skulle tro att jag har blivit porrfilmsrecensent på gamla dar så dementerar jag starkt. Det enda jag recenserar är omslag :-)).

Dagen efter.

Det blev inget mer pridebloggande. Jag fick brått, G och J skulle titta på paraden och jag tänkte att det var en lagom kompromiss mellan prideparad och inte prideparad. Så laddade med bubbel och mineralvatten stod vid längst med Kungsgatan och applåderade och jublade när folk vi kände knatade förbi.

En av anledningarna till att jag var skeptisk till att gå i paraden i år var att jag förra året blev riktigt sjuk av solen. Jag menar, man är ute och trampar (i solsken) i typ tre timmar. Det håller inte om man är est. Nu kan jag upplysa om att det inte är så bra för en ests känsliga hy att stå i solen och titta på parad i flera timmar heller. Jag har numera en inte alltför sexig brännblåsa på höger kind. Delicious.

Nästa år hoppas jag på regn.

Godmorgonblogg.

Jag vet inte vad det har tagit åt mig, men nu bloggar jag ju helt läskigt frekvent. Kanske beror det på att J. börjar blogga och jag känner mig lat om jag inte hänger med i tempot. :-)

För övrigt benämns jag på flera ställen i J:s blogg som "den gröna esten". Det gör att jag känner på manad att hitta på en fin titel till henne också. Jag får återkomma, har grubblat hela natten utan resultat.

Dagens fråga är prideparad eller inte prideparad. Med tanke på mitt aktiva bloggsinne skulle jag inte blir överdrivet förvånad om frågan utvecklas senare under dagen.

Frukostdax (med kaffe)!

Grönt i svenskan.

Svenska Dagbladet har artikelserie om gröna företagare. I dag handlade det till exempel om en av mina storfavoriter, årstiderna.

Tant Anneli.

Åtminstone pysseltant. Idag har jag och han som jag inte längre kallar tjockis (åtminstone inte här på bloggen) shoppat loss på pysselattiraljer för i runda slänger 500 spänn. Vi har också lämnat in 150 bilder på framkallning. Här ska pysslas och göras fina fotoböcker! Yey!

(Mysigt att vara tant. Så det så).

Skattefusk?

Åt på mycket trevlig restaurang igår, med mycket trevligt sällskap. Jag hade dessutom mest tur med maten tror jag (vilket ju åtminstone roade mig). Ett ställe som serverar amerikanskt rödtjut med röd lastbil på ettiketten måste ju få pluspoäng bara av den anledningen, inte sant?

Vi var dessutom jättesnälla mot de som jobbade där och gav dem 1700 spänn i dricks (så snäll har jag aldrig varit på restaurang innan). I gengäld lät de oss slippa betala för maten, schysst va?

Hmm... Det ligger en död hund begraven någonstans utanför tullarna åt söderhållet. Och ett mycket märkligt kvitto i min plånbok.

Kaffe.

För övrigt införskaffade jag igår en pressobryggare. Jag vet, det är helt sjukt att vårt hem har saknat kaffebryggare. Närmast vansinnigt faktiskt. Nu är det också slut på ursäkter för "latte på stan", vilket på sätt och vis gör mig lite dyster (även om det också gör mig rackarns mycket rikare på dineros).

Veckans fynd.

Länge har jag tänkt att jag ska blogga lite om "veckans fynd". När jag går till jobbet passerar jag en butik som mestadels tycks sälja skivor med hårdrock. Jag har aldrig varit inne i butiken så helt säker är jag inte men av skyltfönstret att dömma så är det hårdrock som gäller. Varje vecka (med imponerande regelbundenhet) annonserar de i sitt skyltfönster "veckans fynd". "Veckans fynd" är dock inte en hårdsrockskiva utan en porrfilm till det fyndiga priset 79 riksdaler (69 spänn hade såklart varit ett ännu fyndigare pris, kanske borde jag tipsa om det). Det som förvånar mig är inte att hårdrocksbutiken säljer porr (kom igen, jag bor på Malmskillnadsgatan). Det som förvånar mig är att folk överhuvudtaget köper dessa sunkiga filmer. Och jag är inte den som vanligtvis moraliserar sådär överdrivet mycket över att människor konsumerar porr, men det här är illa. Nu har jag ju aldrig fallit för "veckans fynd" och kan därför bara uttala mig om titlar och framsidor, inte själva innehållet, men jag har svårt att tänka mig att det skulle vara särskilt missvisande. Eller vad sägs om "Asspackers"? "Sexy fat"? "Teenage Cheerleaders?". Det är för deppigt!

Snälla postporn skynda och gör något intressant så att de stackars porrkonsumenterna slipper titta på skit som "veckans fynd"!

Och sen är jag mycket upprörd över att veckans fynd annonseras i ögonhöjd lagom för mycket små barn. Inte okej! Måste nog titta in i hårdrocksbutiken och skälla lite på vägen hem.

Mycket sjukt.

Ha sex med en djurkyrkogård? Tydligen är det så att veganer i Nya Zeeland vägrar ha sex med människor som äter djurkött. Inte för att de tycker att det är avtändande med människor som äter kött (vilket en ju hade kunnat förstå, jag är själv inte så förtjust i att hångla med min karl när han precis käkat blodpudding till exempel), utan för att de anser att man inte kan ha sex med en "begravningsplats". Mycket sjukt.

Jag har svårt att se människor som begravningsplatser, även om de råkar vara köttisar.

Fy skäms på mig (eller inte alls).

Jag är lite dålig på att blogga. Det har sina orsaker. Några av orsakerna är lite trista (nästan så att bloggen hamnade i blåsväder ett tag hos både den ena och den andra, tänka sig). Andra är fantastiskt bra. Till exempel har jag spenderat flera dagar i den verkliga världen och träffat flera vänner som liksom hamnat lite utanför ett tag. Jag har varit lite för bra på att stanna under täcket och lite för dålig på att ta mig i kragen. Nu är jag bättre på det men kanske lite sämre på det här med blogg. Ha överseende.

Saker jag har ägnat mig åt som ni borde göra om ni har tid:
1. Köp presenter till någon ni tycker om (det är mycket bra för husefriden).
2. Titta på Simpsonsfilmen (man kan inte vara på dåligt humör efteråt).
3. Ja, och så var det det där med att umgås med vänner (särskilt såna man inte sett på länge).
4. Chilla, ät god mat, drick en öl eller lite bubbel (och karameller till efterrätt förstås).

Och jag är gladare än jag varit på länge.

Båtar.

Om någon nu skulle ha missat det och råkar befinna sig i, alternativt ha vägarna förbi, Stockholm så finns det hur många fina båtar som helst att titta på just nu. Även om man inte är en stor båtfantast kan det vara värt att ta en promenad längst kajen vid slottet och ut mot skeppsholmen för att njuta lite av de fantastiskt fina (och stora) träbåtarna.

Lite konstigt och lite äckligt.

Stackars den fyra-åriga lille kille som hade en sex cm lång pinne i näsan i elva månader. Verkligen stackars. En kan dock inte låta bli att undra hur det är möjligt? Min näsa är inte längre än 3,5 cm och jag är ändå 25. Nu har jag i och för sig en relativt liten näsa, men jag har svårt att se att en fyra-åring skulle klå mig. Vart satt den liksom (pinnen, inte näsan)? Halvvägs upp i pannloben? Jag förstår att man inte vill hänga ut grabben på bild, men jag är rackarns nyfiken på hur stor hans näsa är. Hittat i DN faktiskt, tro det eller ej.

Hmpf.

Snurrig dag idag. Vaknade mycket ledsen. Drömde fina och bra drömmar som kändes rackarns verkliga och insåg att det inte var på riktigt. Varför lurar huvudet en så? Det är inte rätt och riktigt.

När jag är ledsen blir jag en såndär som ska köpa sig glad igen. Det gör mig arg. Jag vill inte vara en sån som försöker köpa sig glad för jag förstår ju att det inte leder till något bra. Dummare än så är jag inte, även om jag är lite dum som inte riktigt kan döda impulserna som säger att jag kan köpa mig glad igen.

Löste det just idag genom att beställa kurslitteraturen till kursen som jag inte vet om jag får läsa (om, igen, bättre, skärpning). Naturligtvis har de bytt ut all kurslitteratur vilket gör mig lite sur. Men en får väl skylla sig själv om en inte kan få ändan ur och skriva tentor och så.

En av delkurserna är 7,5 poäng pirater! Det ni...

Och så var det en fin kväll igår, med fina människor. Vissa borde en träffa lite oftare tror jag.

(Stannar under täcket idag. Over and out).

Harry Potter.

I går sjönk jag och fin ner i våra favvofotöljer på rigoletto och myste till två och en halv timmes Harry Potter. Den var okej. Men inte jag. Jag måste spela mindre dataspel. När slutstriden närmade sig sitt avgörande och en av de som fajtades plötsligt gick upp i rök muttrade jag för mig själv "han fick nog slut på mana".

Jag spelar alldeles för mycket wow.


(Liten kort lektion för er lyckliga som inte är beroende av dataspel; mana är den energi man använder för att använda sig av magi i wow. En har bara en viss mängd mana att göra av med under en fajt och när den är slut är man oftast lite körd och gör bäst i att lägga benen på ryggen och springa).

Dear Mr SAS.

Efter att i ett par dagars tid ha försökt boka en billig flygresa till London för nedan nämnda Ani och nedan nämnda brorsdotters räkning lyckades jag så äntligen igår.

Jag lackade ur rejält på både Sterling och Ryanair som är tillsynes billiga när man bara har ögonen på själva biljettpriset men där diverse tillägg så som någonstans att sitta i planet och bagage att ta med snabbt får det hela att rusa iväg. För att inte tala om de typ 200 kronorna det kostar i kortavgift för att betala sin biljett med sitt kort. Behöver jag tillägga att det inte finns några andra möjligheter än att betala via internet, med sitt kort?

Efter att ha svurit en stund och slutligen konstaterat att SAS trots allt både blev billigare (än åtminstone Sterling) och flög på bättre tider bokade jag våra biljetter hos SAS. Observera nu att JAG bokade biljetterna. Som jag betalade med MITT visakort (utan extra kortavgift). Jag har angett MIG som huvudresenär och bekräftelsen på bokningen skickas till MIN mailadress. Min käre sambo har inte varit mer delaktig i beslutet än att han har gått med på de resdatum jag föreslagit. Vad tror ni det står i mailet?

Dear Mr Soederstroem. Thank you for choosing to travel with SAS.

Need I say no more? Hmpf.


Jag skulle nu också kunna ha en lång utläggning om när jag ringde till SAS kundtjänst för att påpeka att det är rätt illa att de förusätter att mannen slänger upp slantarna i alla förhållanden. (Om jag nu tvunget skulle känna mig väldigt kränkt ansåg den unge mannen på kundtjänst att jag kanske kunde ringa "kundrelationer", men såna här beslut fattas faktiskt på "högre ort").

Faster Anneli.

Från och med idag kan jag titulera mig faster till en (än så länge) mycket liten tjej!
Grattis till storebror och lilltjejens mamma (och till mig såklart!).

En ännu större anledning att längta till Londonresan i oktober.

Faster Anneli. Låter rätt bra, eller hur? :)

Bästaste Ani.

Den 21 oktober ska jag se världens bästa Ani i London!

Djungelfadder.

För övrigt har jag stillat mitt dåliga samvete för ett par dagar framöver genom att bli djungelfadder. Bara hundra spänn i månaden! Min käre sambo valde att bli pandafadder och man kan också faddra både tiger och späckhuggare om man vill. Det är en bra grej.

I'm back.

Jag har haft en på många sätt fantastisk semester, det ni. Jag ska försöka att undvika att bli blödig, men det finns en väldigt fin familj i Jämtland som i allra högsta grad är medskyldiga till mina trevliga sommarminnen.

Är nu tillbaka på ett folktomt kansli där det är tänkt att jag ska hänga själv i ett par veckor medans alla andra är på välförtjänt semester. Tur att det finns några stackare borta på riksdagskansliet som inte heller får springa på grönbete. Det ger åtminstone möjlighet till sällskap på kafferasten. :)

Semester.

Nu tar bloggen semester medans anli åker norrut och fajtas med myggen ett par veckor.

Kärlek.

FMAMKSB(MEAK) del 2.

Fördel nummer 4:
Man kan ägna sig åt att helt ohämmad shopping av litteratur riktad till den något yngre generationen (och man har rätt gott om tid att smygläsa själv innan ungen blir tillräckligt stor och man inte längre kan behålla dem med gott samvete).

Fördel nummer 5:
Man kan sticka små, små plagg till liten, liten kille eller tjej. Och det går så mycket fortare att sticka till en liten unge än till en stor anli. Det blir fantastiskt.

Jag å min latte.

Jag har länge haft (den dåliga?) vanan att köpa med mig en latte på väg till jobbet. När take away trenden dök upp i Eskilstuna i slutet på 90-talet och kaféerna började servera kaffe i pappersmugg var jag den första att haka på. Jag brukade gå där genom stan, med min kaffe i handen, och tänka att nu såg alla minsann hur duktig jag var och hur bråttom jag hade. Att jag var en sån där viktig person som minsann inte hann sitta ner och dricka sitt kaffe. Det kan tyckas lite larvigt men då var jag väl det då.

De flesta som dricker kaffe gör det nog för koffeinets skull och även om jag nog måste bekänna mig till att vara en koffeinjunkie så är det inte koffeinet som är det centrala när jag köper med mig min latte på väg till jobbet. Det är känslan av att vara på språng. Jag behöver min pappmugg i handen för att vakna, ta mig i kragen och attackera dagen. Mer än något annat är det en symbolhandling. Nu för tiden är det inte för att andra ska tycka att jag ser viktig ut, utan helt enkelt för att sparka mig själv lite där bak.

Jag vet, jag är fortfarande larvig. Allt är precis som förr, bara lite annorlunda. Och det är väl tryggt på något vis.

FMAMKSB(MEAK) del1.

Nu är det nog dags att börja blogga lite om det som mitt liv till stor del kretsar kring. Och det är varken jobb eller politik eller musik eller grönsakslådor. För att göra en lång historia kort är det nämligen så att min karl väntar barn med en annan kvinna. Det är inte riktigt så komplicerat som det låter (även om det är rackarns komplicerat). Han och barnets mamma är vänner och längtade båda efter en liten parvel så de gjorde slag i saken och nu är det en liten parvel på väg minsann.

Hur som helst så har det senaste halvåret varit väldigt jobbigt (don't try this at home, typ) så nu tänkte jag att det kanske är dags för lite positivt tänkande. Därför börjar nu bloggserien "Fördelar med att min karl skaffar barn (med en annan kvinna)", lämpligt förkortat FMAMKSB(MEAK).

Fördel nummer 1:
Älskling ska få en mycket efterlängtad liten son eller dotter. Hade han väntat på mig hade det nog dröjt är jag rädd, och han vill verkligen ha barn. Det är på många sätt fantastiskt att få vara med på ett litet hörn (ja, jag har blivit lite blödig på äldre dar).

Fördel nummer 2:
Jag slipper se Gudrun Schyman naken. Tack.

Fördel nummer 3:
Jag slipper föda barn. Jag har någon slags larvig tanke om att jag inte riktigt är byggd för sånt.


Och fler fördelar kommer det att bli. Fortsättning följer...

Semesterångest.

Efter en genomgång av allt som måste göras innan jag går på semester hoppas jag verkligen att det regnar hela nästa vecka. Det kommer nämligen inte att bli mycket tid som spenderas utanför kontoret. Isch. Någon som vill ha en hög protokoll av mig? Ni kan få tappa bort dem om ni vill... :-)

Fångarna på fortet.

Eller åtminstone desperat jakt på nycklar (fast bara fyra, inte sju som det är i the real thing) var vad morgonen ägnades åt. Liten nyckelknippa tyckte det var på tiden att gå och gömma sig. Jag som bara tappat bort en nyckel en gång tidigare, en nyckel som återfanns inom ett par timmar, blev förstås ruggigt panikslagen. Och då hände något som aldrig får hända när jag är panikslagen eller tycker lite illa om mig själv (vilket man gör om man slarvar bort nycklar till en lägenhet där man bara bott ett par månader), älskling blev arg. Och om någon blir arg på mig i ett sånt läge blir jag superlarvig. Helt handlingsförlamad och alldeles gråtig. Så jag fick gå hemifrån utan nycklar, med ett surt löfte från älskling om att han skulle komma och släppa in mig när jag slutar jobbet.

Vad hände sen? Såklart var det så att så fort jag lugnat ner mig litegrann, torkat snoret från nosen och tagit mig i kragen började hjärnan min att fungera igen och jag kom på precis vart nycklarna befann sig någonstans.

(I väskan, fast i ett mycket, mycket litet fack).

Kanske hade de dykt upp lite fortare om jag inte blivit handlingsförlamad och gråtig, vem vet.

(Dagens lärdom; säg snälla saker till mig när jag är klantig eller snurrig så blir jag förhoppningsvis smart igen :-)).

Älskade Anna.

Jag vill också gå vilse och göra läxor.

Saknar.

Fulteknik.

Idag kom äntligen paketet som ska ge oss skräp-Tv och internet åter. Som jag har längtat. Fyra dagar utan internet och hjärndöda, amerikanska Tv-program är rena döden i min värld.

Med paketet kom två intressanta iakttagelser gällande samhället och det där könet som råkar vara mitt.

Iakttagelse nummer 1:
Varför designas alla dessa tekniska prylar av karlkräk? Nu måste man dras med box till Tv:n som ser ut som någon tappat den från ett rymdskepp, med tillhörande sladd som ser ut som en hel j-vla snok. Fulteknik! Me no like.

Iakttagelse nummer 2:
När älskling (jaja, inget mera tjockis) samtalade med "Martin på supporten" för att få lite hjälp med att få alla dessa sladdar och andra irriterande grejer att göra det de är till för lämnnade han för en kort stund över luren till mig. "Martin på supporten", som den gentleman han är, passade på att helt oprovocerat ge mig en liten lektion i hur man använder en fjärrkontroll. "Du kan till exempel byta kanal med hjälp av de där pilarna där det står channel plus och minus". Tack Martin, verkligen.

Gosh.



(Bloggen har, som så många andra bloggar, gått lite i sommarkoma. Vi får se hur det blir med den saken)

Lilla listan över veckan som gått.

Veckan som gått har varit fylld med små glädjeämnen som varit omöjliga att missa, trots någon slags envis depression som vägrar lämna mig i fred.

1. Jag överlevde kongressen. Min första någonsin där jag var tillbaka på mitt hotellrum innan 23 varje kväll och uppkliven ur min säng innan 06.30 varje morgon. 06.30. Hmpf.

2. Mehmet sa snälla saker om min blogg. Tror jag. Han sa att jag skriver som jag talar (?). Jag tänker bestämt bestämma mig för att det var snällt sagt.

3. Jag har varit på bio. Och tittat på fantastiska pirater. Att gå på bio är för mig en något ansträngande aktivitet, men vi har hittat de bästa platserna allra längst bak på balkongen på Rigoletto. Det bästa av allt är att man kan fälla upp armstödet mellan sig själv och sin dejt. Mys.

4. Min fina karl har serverat pannkaksfrukost. Det är en hit för trasiga nerver. Och pannkakor blir supermumsiga om man choppar i lite äpplen.

5. Jag drömde värsta knasiga drömmen i natt om någon jag kände en gång. Det var en sån där riktigt verklig dröm som liksom hänger sig kvar i sinnet flera timmar efter att man vaknat. Det i sig var inte så trevligt, men det fick mig att reflektera över att mitt liv hade kunnat sett väldigt annorlunda ut. Och faktiskt så föredrar jag det nog som det är. Det är en fin känsla.

Förresten.

Appropå Skansen så hittade vi en stork som sov på ett ben med huvudet under vingen. Det ser kul ut. Varför gör de så?

TV-licens.

Partistyrelsen diskuterar just nu den mediepolitiska rapporten. Oklart ännu om de kommer att anta den under helgen eller inte, men vad som är klart är att jag glömde lägga lappen om anmälan av TV-innehav på lådan innan jag åkte till kongressen. Humpf, vad jag är slarvig. Får sätta ett snöre på fingret så att jag kommer ihåg det när jag kommer hem.

Kongress.

Incheckningen har enligt uppgift precis öppnat. Norrköping har för min del hittills handlat om oändliga PS-diskussioner och arbetsskada i pekfingret efter att ha knappnålat ihop påverkanstorg i många timmar.

Mysigt är det i alla fall. Med kongress.

Eurovison istället för Union?

Här hittar man alla argument man behöver för att Eurovisionschlagerfestivalen ska ersätta Europeiska Unionen. Varför inte säger jag? De biter helt klart på mig.

Och jag skulle önska att de söta männen i rosa, som respresenterade Frankrike, kunde komma och underhålla mig lite.

Förresten.

Rätt låt vann.

Skansen.

Så tog vi då oss äntligen till Skansen igår. Mest för att se om det var någon älgkärlek på gång, men till min stora besvikelse var älgarna så trötta, så trötta. De låg mest i varsinn hög och nannade (ja, en hel älg är lite som en hög när den nannar). Och den stora älgen höll på att få nya, fina horn så han hade väldans ont i sitt stora, stora huvud. Men fina var de i alla fall.

Och lemurerna hade glömt att de skulle sitta och hålla varandra om magen. En lemur försökte dessutom anfalla tjockis. Det var tur att det fanns ett stängsel mellan oss och lemuren, annars hade tjockis fått gå omkring med en lemur på ansiktet resten av dagen och inte sett några älgar alls.

Det finaste djuret igår var varken en älg eller en lemur utan en gigantisk och superpömsig säl som förstrött försökte klia sig på magen med sina labbar(?). Undrar hur han gjort om det kliat lite längre ner på magen... Han var så tjock och go att en ville klättra in och krama honom. Men det fick man inte minsann. Gruff.

Well. Nu blev det gjort i alla fall. Och mysig var det.

Finast.

Sitter på jobbet och har en såndär lite stressig och tråkig dag. Vad händer då? Jo, världens finaste Tomas droppar förbi med hemmagjord CD-skiva som är så snygg så att jag nästan måste kyssa honom av ren glädje. Ja, omslaget då, själva skivan ser ut så som skivor gör mest. Hur som helst så är han fantastisk. Helt fantastisk.

Det är fint när någon sitter på sin kammare och lägger ner lite kraft på att knuffa runt lite på saker i ens själ. Till och med klippt och klistrat litegrann.

You made my day, babe.

Helt appropå ingenting.

Eller kanske helt appropå allt...

... önskar jag att det fanns lite mer förståelse, lite mindre ilska och en något större vilja att förlåta bland människorna här på jorden.

(Och Fredrik, det är rätt dumt med knark).

Ny hobby?

Kanske borde man ägna sin fritid åt att skriva en bok? Jag har minst en fantastisk story i bagaget som nästan förtjänar att förevigas innaför ett fint, glittrigt och lite blankt omslag.

Det vore intressant att se om jag kan. Och dessutom skulle det bidra till att förbättra terrorbalansen i mitt nya hem en aning.

Troligast är nog att jag är lite för rastlös och saknar den självdisciplin som krävs för att skriva en hel bok. Kanske kan man skriva en halv? :-)

Om någon har något tips på hobby som kräver aningen mindre självdisciplin så tas det tacksamt emot. Någonting säger mig att jag kommer att ha mycket egentid att göra av med under hösten.

Lage.

Lage säger det så bra så jag säger ingenting.

Jag gillar inte KDU (även om Ella är en liten pingla). Lage däremot är en hit.

Inget bubbel.

Nej, det blev ingen champagne igår och därmed som ni förstår inte heller någon tenta. Jag skäms bara lite.

Ett försök till, sen får jag nog lägga tankarna på akademiska poäng på hyllan ett tag. Känns så larvigt bara, att det ska falla på en sån ickepryl som fobi mot att vara instängd i stort rum tillsammans med andra människor.

(Bitter, bitter, bitter).

Barndomsnostalgi.

På väg till jobbet i morse noterade jag att vattnet låg alldeles blankt och stilla till vänster om bron över till riksdagen. Det är lustigt hur en sån liten sak som stilla vatten vissa dagar kan få en att längta, längta, längta.

Det fick mig att längta tillbaka något alldeles vansinnigt till farmor och farfars sommarstuga i Björsund, vid mälaren. Jag spenderade mycket tid i farmor och farfars pyttelilla stuga när jag var liten. Jag brukade reta gallfeber på farmor genom att "klämma sönder" lejongapen (det var ju så roligt när blommorna gapade), äta mängder med blåbär, hämta vatten i pumpen, bli rädd för snokarna och skrika högt, bada vid bryggan, tvätta händerna hela tiden för att det var så kul att det inte fanns någon kran och "hjälpa" farfar med både det ena och det andra.

En stor del av tiden tillbringade jag på klipphällen vid vattnet, med näsan i en bok eller tankarna på annat håll och det var väl där någonstans det stilla vattnet träffade mig i morse.

Stugan tillhör någon annan nu. Och farfar finns inte mer. Åtminstone är han inte här. Ibland tror jag att minnena också börjar blekna, men se så fel en har. Ett stilla vatten eller doften av bliw-tvål är allt som behövs för att jag ska vara där igen. Fantastiskt.

Mera listor.

Om någon nu skulle tvivla på att jag är något utav en sucker för blogglistor så presenterar jag här ännu en lista. Denna gång hittad hos Philip.

1. Kan du fixa en punktering och byta torkarblad själv?
Hmpf. Nej. Jag cyklar inte och jag kör inte bil. (Om torkarblad är något annat än det som sitter på vindrutetorkaren på en bil kan ni skratta nu).

2. Hur äter du ett äpple?
I paj. Mums.

3. Är du rädd för små svarta kryp med många ben?
Eh. Ja.

4. Big Brother eller Sportnytt?
Helst inte, men tack ändå. Men när jag spelade fotboll fick mitt lag en halvsida i Eskilstuna-Kurirens sportbilaga när vi en säsong släppte in vårt hundrade mål. Kan tilläggas att vi inte lyckades sparka in bollen i motståndarnas mål en ända gång. Någonsin.

5. Rent spontant, om du får välja en present till dig själv, vad skulle det bli då?
En beagle som heter Åke.

6. Är du mörkrädd?
Ja. Usch. Eller snarare ensamrädd. På natten.

7. Resmål som fascinerar?
Åh, om en ändå kunde komma iväg till New York. Eller till gardasjön med tåg. Det är coolt.

8. Ditt senaste telefonsamtal?
Drottningmodern och älsklingsmamman.

9. Om du får välja en artist som kommer och spelar för dig på din födelsedag, vem blir det?
Ani DiFranco såklart. Eller Joan Jett. Det vore coolt.

10. Förrätt eller efterrätt?
Efterrätt! Efterrätt! Mera efterrätt!

11. Bästa stunden på dagen?
Jag har ingen sån. Men somliga hävdar att jag är lite vrång på morgonen...

12. Tre saker du alltid har med dig?
Jag jobbar på att sluta upp med att leka skalman, så tre saker känns lite som ett skämt.

13. E-post eller snigelpost?
Det är fint med snigelpost. Skicka brev till mig! Ja!

14.Den senaste komplimangen du fick?
Tjockis (som av någon anledning helst inte vill kallas tjockis på bloggen) sa något väldigt fint innan han for idag. Mys.

15. Senaste gången någon skällde på dig?
Skällde och skällde. Lite gruff varje dag. Men bara lite.

Äckeltenta.

Jag har inte tentaångest. Jag har tentafobi.

Om jag sitter hela tentatiden på lördag ska jag dricka skumpa sen. Även om jag inte skrivit ett ord. Det gäller att ta fasta på de små segrarna.

Och för bövelen, läs aldrig Den moderna världens ursprung, skriven av en snubbe som heter Marks. Det kan vara världens tråkigast bok.

Hmpf. Jaja. Jag ska.

1 maj.

Jag har inte demonstrerat. Inte heller har jag öppnat de böcker jag borde. Ajaj.

Däremot har jag tvättat, druckit kaffe, sett ett avsnitt av House och spelat fasligt mycket dataspel. Det är mycket roligt att spela dataspel. Idag har jag till exempel skapat mig en liten skallig bankalt (?) som heter Moneybrother (haha). Han är mycket flitig och mycket söt. Om jag inte vore kär i tjockis skulle jag nog bli lite kär i Moneybrother.

Save me.

Fortsättning följer.

Här och nu, och jag pratar förstås om den rafflande följetongen om borrmaskinen.
Ungefär så här gick det till när Anneli borrade.

1. Borrmaskinen brinner.
Vaknar en morgon av att tjockis ropar från vardagsrummet "Fan. Det brinner!". Tror att det är ett taskigt "dags att vakna"-skämt i ca 30 sekunder innan jag känner lukten av smält plast. (Vad var det jag sa? Onda små rackare de där borrmaskinerna.).

2. Ny borrmaskin införskaffas.
Inte av mig. Blotta tanken på att lägga pengar på en borrmaskin gör mig lite lätt illamående. (På min lott föll istället dammsugare och mixer. Gah. Jämställdhetspolisen, arrestera mig.).

3. Anneli borrar.
Dock inte i väggen. Men min kognitiva beteendeterapi ger resultatet. Från att vara rädd, till att hålla i, till att borra litet hål i planka, till att borra stort hål i planka. Nästa gång blir det väggen. Hmpf. (Duktig jag! Inte sant?).

Inte oväntat.

Det tog längre tid än vad jag hade räknat med, men så har nu Herr Leijonborg äntligen bestämt sig för att dra sig tillbaka. Rasmus har som vanligt stenkoll på oddsen och inte ser det så bra ut för Birgitta, men jag hejar lite ändå. Det vore fint.

Jobb.

Extra utskick till partistyrelsens möte är dagens stora projekt på jobbet. Och för att återknyta till dagens tidigare inlägg har jag utöver att spika upp krok på väggen nu också lyckats byta toner och klura ut invecklat pappersstopp i kopiatorn. Vill med det säga att jag inte är helt hopplös. Trots att jag hatar borrmaskiner.

Sambofällan.

Ännu ett dilemma i jämställdhetens tecken.

Först: to state the obvious. När man blir sambo (om man råkar vara pojke och flicka) trillar man väldigt lätt in i gamla hederliga könsroller. Igår hörde jag till exempel mig själv säga "Älskling, kan inte du sätta upp hyllorna så kan jag baka kanelbullar eller något?".

Fick genast bannor av de tre män (varav endast en kallas älskling) som befann sig i mitt sällskap, vilket ju i och för sig talar för att saker och ting går åt rätt håll.

Hur som helst, hur gör man? För ärligt talat så hatar jag att borra i väggar. Jag tycker att det är otäckt, tråkigt och låter illa. Dessutom är det smått oåterkalleligt om man borrar fel. Och då står man där med en hel vägg med ett trasigt hål på fel ställe. Jag kan tänka mig att måla hyllplan, skruva krokar, kladda på väggar, klippa gräsmattor, ja till och med mecka med bilar, men att borra i väggar (och dammsuga, men det är ett helt annat dilemma) är verkligen inte kul alls. Så råkar man då ha en karl som tycks vara relativt road av att göra hål i väggar med otäck maskin. Kan han då bara inte få göra det, så jag slipper?

Som en liten bonus kan jag avslöja att min första insats på jobbet idag var att spika upp en mycket fin döskallekrok på väggen att hänga jackan på, så tummen sitter inte helt mitt i handen så det så.

Gröna Studenter.

En liten smula sent kanske, men har man bevistat ett årsmöte är man ju tvungen att ge sin version.

Hemskt roligt med så många nya ansikten. När jag var med på gröna stundenter första årsmöte i Nacka 2002 var vi ganska många unga gröna som kände att det var dags att bli studenter. På organisationsnördigt vis löste vi det genom att bilda ett studentförbund. Vi var nog också ganska många som aldrig riktigt kom oss för med att verkligen bli studenter, men ett studentförbund blev det i alla fall och av de som var med på mötet i helgen var nästan alla studenter. På riktigt. Det var lite coolt.

Schysst verksamhetsplan med tydligt fokus på stöd till lokal verksamhet. 3 politiska prioriteringar, varav två var mycket bra (jag är personligen lite skeptisk till lyckoforskning, men kanske är jag bara bitter). Mycket bra centralarbetsgrupp och två eminenta språkrör! Och så jazzband och slow fox och bugg kvällen lång. Bättre än så blir det liksom inte.

Och så önskas då ett riktigt gott nytt verksamhetsår till alla gröna studenter runt om i landet.

Mycket sorgligt.

Vad ska till för att det där landet på andra sidan atlanten ska inse att de har helt sjuka vapenlagar? Jag är mållös.

Om jag vore pirat.

Your Pirate Name Is...

Pegleg Tanya the Terrible

What's Your Pirate Name?

Påskrapport.

1. Jag fick påskägg.

2. Jag åt sill(!) och potatis med Tufflan, Oskar och tjockis.

3. Jag slapp gå till jobbet på alldeles många dagar.

Med andra ord var påsken precis som den skulle vara. Jag och Tufflan hade en idé om att måla ägg också, men det hände inte riktigt. Sen hade jag planerat att gå till skansen och hälsa på de fina, fina älgarna men halvvägs dit började det hagla(!). Så då gick jag hem. Men det gör ingenting. Älgarna finns nog kvar. (Såklart skulle jag hellre se älgarna ute i naturen, men det projektet blir så mycket större. Älgarna på Skansen kan man också klia bakom örat, har svårt att tänka mig att en vild älg skulle uppskatta det).

6 konstiga saker om mig.

1) Jag är hemskt fascinerad av fiskdisken i saluhallar.
Det är jättekonstigt, men jag kan gå omkring och titta på döda fiskar hur länge som helst. Jag undrar vad det beror på?

2) Jag har ett konstigt namn.
Anneli utan e på slutet och Rannamaa, två n och två a på slutet. Omöjligt att stava för nästan alla.

3) Jag har ett konstigt ärr på armen.
På vänster överarm har jag ett runt ärr som är ca 4 cm i diameter som kommit av en spruta mot tbc som jag fick när jag var liten. Sprutan var full av läskiga sjukhusbakterier vilket ledde till att min överarm till stor del var ett öppet sår en hel sommar när jag var typ tre. Inte så kul.

4) Jag är rädd för konstiga saker.
Till exempel ofarliga spindlar, tomtebloss, Ernst-Hugo Järegård och att åka buss.

5) Jag sover helst på diagonalen i sängen.
Det är bekvämast så. Åtminstone för mig.

6) Jag spelar WOW i smyg.
DET är konstigt.

Jag är en tant.

Min arbetsdag har till stor del ägnats åt att vårda krukväxter och jämföra krämpor med webb-Åsa. Det är ganska mysigt att vara tant.

Klädkammare, t-shirts och en räka.

Lite med förestående flytt i åtanke ägnades gårdagskvällen åt att städa den gigantiska klädkammaren (som skulle bli en walking closet, men såklart blev ett skräprum). Jag var mycket duktig och flitig. Längst in i garderoben hittade jag en låda med prylar som tillhör Grön Ungdom (jaja, skäms på mig). I lådan låg en flagga, en polaroidkamera samt en bunt med T-shirts. Dessa T-shirts leder mig osökt in på valberedningens förslag till ny partistyrelse. I detta återfinns bland andra min gamle vapendragare Max Reijer. Reijer är en mycket begåvad och driftig ung man som nästan alltid är superbra. Förutom en gång. Det var när han i egenskap av materialansvarig i Grön Ungdoms förbundsstyrelse skulle ta fram nya T-tröjor. Såg nu att dessa tröjor inte längre går att köpa i Miljöpartiets webshop, kanske för att alla kvarvarande ex har legat och skräpat i min klädkammare. I dag ska Anna hämta kassen med prylar, och därmed också bunten med hiskeliga t-shirts. Kanske gör jag Grön Ungdom en otjänst. Nåja, t-tröjorna får räknas till ett av Max få misstag och vill man kika på allt snyggt material som Max har tagit initiativ till kan man kolla här.

För övrigt börjar min klädkammare alltmer likna den walking closet den var menad att bli. Det är ju så dags nu. Hmpf.

London.

London var, som vanligt, mycket bra. Och mycket dyrt. Det finns dock ett antal saker man kan ägna sig åt även i London som är alldeles gratis, eller nästan alldeles gratis.

Man kan:

1. Gå på museum. Naturhistoriska rekommenderas starkt. Där kan man bland annat imponeras av gigantiska dinosaurieskelett, livs levande (nästan iaf) Tyrannosaurusar och väldigt många brittiska ungdomar i skoluniform.

2. Man kan gå över gatan och försöka undvika att bli påkörd. Det är spännande.

3. Man kan också promenera nattetid i döda innerstadsområden och fascineras över att allt ser ut som en gigantisk filmkuliss och fundera över om människorna som bor där verkligen är lyckliga. Jag är skeptisk. Till om de är lyckliga alltså, som aktivitet räknat var det intressant.

4. Man kan ligga på hotellrummet och läsa medhavda böcker. Det är mycket trevligt, även om det inte kan anses vara helt gratis eftersom hotellrummet ju måste betalas för.

5. Om man vill spendera lite, lite pengar kan man köpa knasigt brevpapper och skriva roliga brev hem till nära och kära. För att vara ett Londonnöje måste det nog anses vara mycket billigt.

Dyrare aktiviteter som vi ägnade oss åt var bland annat shopping, Madame Tussauds, ätande, öl, bio och att nyttja kollektivtrafiken. Det var också trevligt, må jag säga.

80 frågor (71-80).

Äntligen slut.

71. Vilken karaktär från en film påminner mest om dig själv?
Det vet jag inte.

72. Har du någonsin köpt något från eBay, vad var det senaste i så fall?
Nej.

73. Tycker du om att krama folk?
Jo. Men jag är inte så förtjust i att bli kramad.

72. Äger du en digitalkamera?
Nej.

73. Vilka kändisar har du blivit jämförd med?
En gång sa min karl att jag var lik Joan Jett. Det var fint sagt.

74. Stör det dig om någon säger att dom ska ringa men inte gör det?
Det beror på. Oftast inte eftersom jag kan vara lite virrig när det gäller sånt själv.

75. Vilka böcker, om några har fått dig att gråta?
Ingen vad jag kan minnas.

77. Vad är du allergisk mot?
Katter (lite) och mango (mycket).

78. Får du dåligt samvete efter du ätit kött?
Jag äter inte kött.

79. Om du var född av motsatt kön, vad hade du hetat?
Mor och far visste vad som var på G. Så jag vet inte-

80. Vad ska du göra när du skrivit svaret på detta?
Skriva protokoll på PS-mötet.

80 frågor (61-70).

61. Är du petig när det kommer till stavning och grammatik?
Ja väldigt. Men är ofta slarvig med att korra saker jag skrivit själv.

62. Tror du på liv på andra planeter?
Det är väl rimligt, men inget jag funderar över särskilt ofta.

63. Vem var den sista personen som gjorde dig arg?
Av princip tycker jag inte att man ska lufta konflikter i en blogg så jag passar.

64. Tror du att Gud är man eller kvinna?
Jag tror inte att Gud finns, men Alanis var söt som gud i Dogma.

65. Vad var det senaste du åt?
Rostat bröd med färskost och whiskeymarmelad. Mumsfrukost.

66. Kommer du bäst överens med personer av samma kön eller motsatta?
Man kan generalisera till en viss gräns, en inte ända hit.

67. Hur valde dina föräldrar ditt namn?
Har för mig att de först ville att jag skulle heta Liina, men det bidde så väldigt estniskt. Tror att Anneli var någon kompromiss (vanligt i Estland), för att glädja farmor. Sen heter syster Anna-Lena och bror Andreas, så kanske skulle allt börja på An också. Jag vet inte. Christina fick jag från mor min. Och Rannamaa från far.

68. Gillar du senap?
Ja. Whiskeysenap i potatissallad är en ny hit.

69. Vad säger du till dig själv när allt känns svårt?
Det går över? :-)

70. Skulle du någonsin hoppa fallskärm?
Tja. Om det är nödvändigt så. Fast helst inte.

80 frågor (51-60).

51. Vilken är din favoritdrink?
Fidel Castro är en hit, trots namnet. Är också förtjust i Caprihinias, Mojitos och Bajitos. Rom, rom, rom.

52. Gillar du din boendesituation?
Nja. Är i flyttartagen så just nu är det rörigt, men det blir nog fint när det är färdigt tror jag.

53. Vilken är din mammas hemstad?
Jönköping från början och sen Stockholm.

54. Din pappas hemstad?
Eskilstuna.

55. Hur många timmar måste du sova för att kunna fungera?
Fungera för vad? En natt fixar jag fyra timmar, men helst 8 ungefär.

56. Är dina dagar fullbokade och stressiga?
Det brukade vara så, nu är det egentligen rätt lugnt, men jag har nog inte riktigt landat än.

57. Hamnade du ofta i trubbel för att prata under lektionerna?
Jämt och hela tiden. Men jag sa ofta smarta saker så jag kom undan med mitt babblande för det mesta.

58. Vilken är din favoritfrukt?
Inte mango. Kanske bappelsin, men det är för jobbigt att skala så helst som juice.

60. Hur gammal blir du nästa födelsedag?
25. Hmpf. Hur gick det till?

80 frågor (41-50).

41. Har du någonsin varit på Jamaica?
Nej, men nästan. En gång var jag ihop med en kille som flyttade till Jamaica under en period. Planen var att jag skulle hälsa på, men vi hann göra slut innan han åkte. Det var lite dumt förstås. Annars hade jag kanske kunnat säga ja. Och det hade ju varit lite coolt.

42. Vad har du med dig in på bion?
Händer inte så ofta att jag går på bio, men när jag och Anna har varit på bio har det varit mörk choklad som gäller. Mums.

43. Vem är din favoritlärare och varför?
Jag har ingen lärare. Men på högstadiet sa min samhällskunskapslärare Lennart att den enda frågan man var tvungen att alltid komma ihåg att ställa är "varför" och det tycker jag är fint. Kan tillägga att min samhällslärare på gymnasiet hette Henrik och är bror tlll Fredrik Lindström. Det räcker dock inte för att han ska kunna kvala in som favorit.

44. Har du dejtat någon av en annan religion?
Jag är inte religiös.

45. Vad har du för väder?
Lite vårigt, men inte så farligt.

46. Har du en blogg?
Dah...

47. Vilka är ditt favoritämne på gymnasiet?
Hmm. Jag gillade samhällskunskap, teater, musik och tyska (fast bara på slutet, när det blev lite enklare).

48. Gillar du att flyga?
Nja. Det är trevligt att landa på trevliga ställen.

49. Vilket personlighetsdrag är ett måste hos en partner?
Livsglädje. Tror jag. Det är fint.

50. När sov du senast på golvet?
Det var faktiskt rätt länge sen jag somnade på golvet, men när jag var typ 17 sov jag på golvet under en lång period. Jag kommer inte ihåg varför, men jag tyckte nog att det var mysigt på något konstigt sätt.

80 frågor (31-40).

31. Hur många stolar står kring ditt köksbord?
Två.

32. Läser du för skojs skull?
Oh ja. Brukar försöka undvika att inte läsa för skojs skull, även om för skojs skull ibland kan medföra viss nytta.

33. Pratar du några andra språk?
Engelska, förstår tyska men vågar inte riktigt prata, kan artighetsfrasera på spanska och en liten aning estniska. Jag är mycket arg på min far för att han inte pratade estniska med mig när jag var liten. Det är ett vackert språk.

34. Diskar du din egen disk?
Så klart. Och ibland andras.

35. Har du gråtit offentligt?
Ja. Det är en dålig ovana jag har lagt mig till med. När jag avgick som förbundssekreterare sprutade tårarna åt alla håll. Hmpf.

36. Har du en stationär dator eller en laptop?
Lappis.

37. Försöker du alltid lära dig nya saker?
Inte alltid. Men ofta.

38. Vill du just nu göra några tatueringar eller piercingar?
Ja.

39. Tycker du att killen borde bjuda på första dejten?
Helst inte. Men om jag får bjussa på andra kan han få bjuda på tredje.

40. Kan du kasta macka?
En gång kunde jag. Jag vet inte om det räknas.

80 frågor (21-30).

För att komma igång efter fikat sätter jag tänderna i 21-30.

21. Vilken är din favorit attraktion på ett nöjesfält?
Berg- och dalbanan. Men jag har blivit lite harig på gamla dar. På Liseberg är jag förtjust i Floom Ride och Jukebox också.

22. Tror du folk pratar bakom ryggen om dig?
Det är jag fullkomligt övertygad om.

23. Vilket riktnummer befinner du dig i?
08.

24. Tittade du på tecknat när du var liten?
Inte så farligt mycket, mer nu skulle jag tro.

25. Hur långt är det till ditt närmaste köpcentrum?
Oj. Nära.

26. Hur många syskon har du?
Tre stycken. Roland, Anna-Lena och Andreas. Alla mycket äldre och mycket fina.

27. Är du blyg inför det motsatta könet?
Nej. Jag är inte blyg inför kön överhuvudtaget, men jag är selektiv med vems kön jag väljer att umgås med.

28. Vilken film kan du alla replikerna till?
Ingen längre, men en period när jag var ung kunde jag av någon anledning nästan alla repliker i Drömprinsen - Filmen om Em.

29. Äger du några popband t-shirts?
Nej.

30. När flög du senast?
I september 2006 var jag i Budapest då flög jag. Och på måndag ska jag flyga igen. Till London. Inte så bra, men väldigt trevligt.

Girlie.

Snyggaste glassen! Rosa stjärnglass med silverströssel och glitterpinne, det är ju fantastiskt.

Tyvärr så har idioterna bestämt sig för att döpa glassen till "Girlie". I ren protest kommer jag tyvärr inte att kunna lalla omkring med jordens snyggaste glass i sommar.

Typiskt.

Inte sexigt.

Så här ser jag ut när jag färgar håret och kollar på american idol. Inte så hett, men en får väl bjuda lite på sig själv. :-) Om man tittar nog kan man se Ania i bakgrunden.

80 frågor (11-20).

Jobbtristessen klubbade mig precis i huvudet så jag bjussar på tio till.

11. Har någon någonsin kallat dig lat?
Eh. Ja.

12. Tar du någonsin medicin för att hjälpa dig somna snabbare?
Nja. Johannesört funkar bra i nödfall.

13. Vilken CD ligger i din CDspelare just nu?
Oj. Jag och Ania rockade loss till Alanis imorse. Men annars blir det inte så mycket CD now a days.

14. Vilken är världens bästa artist just nu?
Regina Spektor.

15. Har någon berättat en hemlighet för dig den här veckan och i så fall VAD?
Inte vad jag kan minnas. Men förra veckan fick jag en riktigt smaskig goding.

16. När var senast någon stötte på dig?
Räknas karlkräket? I så fall hoppas jag att det var igår. Annars blir jag upprörd.

17. Vad åt du till middag senast?
Ania lagade värsta mumsciabattan med grillade grönsaker, kidneybönor och Halloumi igår.

18 Använder du huvtröjor?
Ja. Mys.

19. Kan du vissla?
Knappt.

20. Vem var den senaste som ringde dig?
Heidi Ohlson, redaktör Grönt. Hon är trevlig.

80 frågor (1-10).

Hittade jag hos Jakop, som för övrigt är en bra kille. Tänker att man ju kan svara på några i taget. Så här kommer mina svar på de första tio.

1. Vilken svordom använder du mest?
Gruff eller "ååååh typiskt". Räknas det?

2. Äger du en iPod?
Jahadå.

3. Vilken tid är din väckarklocka inställd på?
Det är lite olika. Imorse 06.55.

4. Hur många resväskor äger du?
Ingen, men en väldigt snygg bag.

5. Använder du flip-floppar?
Absolut inte. Isch.

6. Var köper du dina matvaror ifrån?
På sistone oftast på NK. Inte så illa som det låter. Och så lådor förstås.

7. Skulle du hellre ta bilden än vara med på bilden?
Ja, fast det är nog bäst att undvika både och är jag rädd.

8. Vilken var den senaste filmen du såg?
Pinsamt länge sedan jag såg en hel film. Har blivit mycket House på box på sistone.

9. Du får ledigt idag. Umgås du helst med en hel barnfamilj eller med en kompis?
En kompis.

10.Om du vann på lotto, vad är det första du skulle köpa?
Om man får välja helt utan samvete så blir det nog en stor sekelskifteslägenhet i innerstaden med låg månadsavgift. Så kan jag göra samvetsaker för mina pengar resten av livet sen, lovar.

Mytoman.

Gårdagen innefattade bland annat en utflykt till passexpeditionen i Solna. Behovet av nytt pass är stort då jag åker till London på måndag och gamla trogna passet har bestämt sig för att gå i pension (läs gått sönder).

Killen i passexpeditionen tar en titt på mitt slitna pass och säger "Oj, det här måste du ha använt istället för ett leg?".

Av någon anledning känner jag mig hemskt skyldig och tvungen att slingra mig ur situationen. Fråga mig inte varför. Säger därför "Jo, men inte så länge, ett par veckor bara". Vilket inte bara är en ren och skär lögn, utan också en helt uppenbar lögn för den stackars killen som sitter där med mitt sönderfallande pass i handen. (I själva verket har mitt pass fungerat som leg sen 2004, då mitt gamla leg gick ut).

Killen tittar mycket skeptiskt på mig. "Du kanske skulle skaffa ett leg också när du ändå är här? Passen är ju inte riktigt gjorda för att användas till vardagsbruk på det viset..."

Naturligtvis har jag nu dåligt samvete, inte bara för att jag har haft sönder mitt gamla pass, utan också för att jag har ljugit. Känner mig därför tvungen att göra honom till lags och beställa även ett leg.

Lämnar passexpeditionen 800 kronor fattigare. Och skämsig. Det är fult att ljuga. Och ganska korkat.

Pollenchock och Stjärnfall.

Åtminstone det förstnämnda. Jag mår tjyvens.

Mona.

Mona tycker att det är roligare att prata om moderater än socialdemokrater av allt att dömma. Åtminstone om man råkade lyssna en stund på hennes tal till kongressen, eller om man kastade ett öga på Agenda igår. Vet inte om det är så strategiskt riktigt.

Mona kallade också socialdemokraterna för ett miljöparti. Nog för att de blivit bättre på att ta miljöfrågor, och kanske också miljöpartiet, på allvar men att kalla sossarna för ett miljöparti är väl ändå lite att ta i?

Kom igen Mona, bättre kan du.

Mycket viktig fråga.

Föreställ dig följande scenario: Flicka med något rockig läggning har länge längtat efter en tatuerad döskalle, företrädesvis på underarmen. Flicka är kär i pojke. Pojke är mindre förtjust i tatueringar, men har accepterat den hon redan har, kanske till och med lärt sig att tycka om den en aning. Pojke har sagt att han verkligen inte vill att flicka ska utsmycka sin kropp med mer bläck. Till och med har han hotat med att göra slut (förhoppningsvis inte helt allvarligt menat) om det dyker upp fler. Ska flicka trotsa pojke och skaffa tatuering ändå?

Kameler.

Jag hade ingen aning om att det finna vilda kameler i Australien. Kanske är jag korkad. Hur som helst vore det ballt att se kamelisarna live. Men ge dem lite att dricka först.

Birger hjärta GU.

Birger Schlaug länkar till GU-rörens blogg på sin blogg. Cool.

Bra skörd.

Dagen börjar fint även idag. Besök hos naprapaten tidigt på morgonen, inga konflikter och inga trauman. Inbjudan (eller något liknande) till porr-debatt på Södertörns högskola. Snart personalmöte och sen fika med nytillskott i Grön Ungdoms förbundsstyrelse, Seher Yilmaz (som för övrigt var ordförande för Elevorganisationen när jag jobbade med jämställdhetsfrågor där). Känns skönt att man inte är helt avdankad.

Jobb, jobb, jobb.

Idag är att-göra-listan på jobbet ungefär hur lång som helst. Och vädret är fantastiskt. Är det inte typiskt? Känns nästan kriminellt att sitta här vid skrivbordet. Man borde ut och vårskrika lite.

Mysfrukost med Ania, solskenspromenad till jobbet, Regina i lurarna och brev med massor av tioöresfrimärken på är dagens höjdpunkter. Och klockan är bara 11.00. Fantastiskt.

(Om man skulle köpa ett tioöresfrimärke, skulle det då vara gratis? I så fall förstår jag poängen med morgonens brev.)

Det här är jag.

Typ: F20 Multikulturellt

Utmärkande drag

• Unga
• Lågutbildade
• Par och singlar med barn
• Låginkomsttagare/Ej inkomsttagare
• Hyresrätt i storstadsförort/Mellanstor stad
• Utlandsfödda
• Förändringsbenägna kollektivister

Åtminstone om man ska tro den här hemsidan där man knappar in sin adress och får reda på vilken "typ" man är. Om man frågar mig så är jag ung, lågutbildad, par men singelboende utan barn, inte riktigt låginkomsttagare, har en hyresrätt i storstadsförort, är inte utlandsfödd (däremot med estniskt påbrå om det nu skulle ha undgått någon). Vet inte riktigt om jag kan med att bekänna mig att vara en förändringsbenägen kollektivist, vilket i sig säkerligen betyder att det stämmer.

Kändisspotting.

Jag har bestämt mig för att riksdagsledamöter inte längre räknas (även om de tillhör andra partiet) när jag kändisspottar. Det skulle lätt bli lite larvigt då. Idag traskade jag exempelvis förbi en smått förolämpad Fredrik Federley på väg till jobbet. Fick ursäkta mig med ett par minuters pratstund med lite tillhörande cigarettrök i ansiktet. Han är för söt. Synd att han tycker så urbota korkade saker ibland bara.

Citat.

Tågtristess har gjort att jag sträckläst Magdalena Graafs självbiografi "det ska bli ett sant nöje att döda dig". Sida 249 är stark. Riktigt stark.

"... om jag någon gång skulle få frågan av en misshandlad kvinna om hon skulle fly, då skulle jag nog bara svara: "Nej, döda honom istället, för om du flyr kommer du bara att bli sviken och ännu mer ensam! Polisen kommer att vända dig ryggen, socialtjänsten kommer bara motvilligt att hjälpa dig med pengar, du kommer att leva i ständig skräck för att bli uppspårad, och dina mardrömmar kommer aldrig att sluta plåga dig utan troget komma på besök varje natt. Och skulle du någon gång återvända så är ditt liv ändå förstört, för du blir tungt skuldsatt och alla rycker bara på axlarna och struntar i dig. Din tyrann till man får bara ett kort fängelsestraff med permissioner efter någon vecka. Han behöver inte fly. Han har turen ändå att få stanna innanför murarna så länge att han hinner träna, sola, studera och träffa nya, intressanta vänner. Han kommer också att ha tid att få sina tänder lagade hos fängelsets tandläkare. Sedan släpps han efter att ha avtjänat bara en tredjedel av straffet, och när han nu har avtjänat sitt straff så ska han naturligtvis få möjligheten att komma tillbaka in i samhället med hjälp av en bostad som man ordnar åt honom och diverse bidrag. Där har du den så kallade rättvisan. Så känn dig för allt i världen inte frestad att skjuta skallen av honom istället, även om du då i och för sig skulle få en mildare behandling än den du får om du flyr - och dessutom gratis tandvård...""

Sverige, världens bästa land. Och så jämställt sen.

Udda idisslare.

Jag är lite förtjust i udda idisslare, så för min del passar det fint att de kartläggs. Alpacka är en favorit, åtminstone när det kommer till tröjstickning. Jäkligt varmt och skönt och fantastiskt slitstarkt. Fantastiskt dyrt är det också. Kanske borde man skaffa sig ett par egna alpackor och producera sitt eget garn?

Låda.

På torsdag får jag min första låda med ekogrönt. Levererad direkt till dörren. Kolla in årstiderna och beställ. Lantlådan är min favvo, men singellådan ser ju onekligen lite spännande ut också...

Väl talat.

Helene skriver om ungdomsförbund. Hon talar väl och säger det som jag ofta tänker.

Jag tror att ungdomsförbunden har en enorm potential, åtminstone de som inte väljer att leka radikala alibin till betonggjutna moderpartier. Det är viktigt att få mötas på lika villkor, hitta olika sätt att kanalisera sitt engagemang, testa och pröva, känna efter och möta likasinnade och oliksinnade. Ja, ni vet, all det där som lätt hamnar i skymundan när det ska diskuteras fullmäktigeärenden som avloppsrör och sophantering. Och ja, jag tror att det är extra viktigt för unga människor.

(Sen är jag av den bestämda åsikten att Grön Ungdom måste bli ännu bättre på att stötta och uppmuntra unga människor att ta plats även parlamentariska församlingar, inte bara dricka te och prata om hur man ska rädda världen, men det är ett helt annat inlägg).

Direkt från PS.

Om jag hade haft lite mindre yrkesheder hade jag spenderat helgen med att publicera knäppiga citat från PS-mötet, lösryckta ur sitt sammanhang, här på bloggen. Det hade kunnat roa er mycket, jag lovar. Men nu har jag ju tyvärr det. Yrkesheder alltså.

Nytt jobb vs gammalt jobb.

Jag på mitt jobb. Mitt nya underbara jobb där jag får anledning att kliva upp ur sängen 7 en lördagsmorgon efter en hel natt av ickesömn... Den stora skillnaden mellan mitt gamla jobb och mitt nya jobb är att på mitt nya jobb är det dags att gå och hämta mackor när det ska presenteras superspännande opinionsundersökningar... På mitt gamla jobb var det inte riktigt så. Även om jag är grym på att hämta mackor. Jag är inte bitter. :-)

Tack och hej!

Man ska sluta när man är på topp. Inte vet jag om jag är på topp, men Grön Ungdom är det definitivt och nu är det dags för mig att söka mig nya utmaningar. Att få avgå som förbundssekreterare på Grön Ungdoms största (och förmodligen bästa) årsmöte någonsin känns fint, och de där tårarna ni kanske skymtade i talarstolen var till största delen glädjetårar, jag lovar. Även om det känns sorgligt så har det varit en så väldigt fantastisk tid, så ni anar inte.

Det finns ett par filurer som jag borde tacka lite extra. Kanske glömmer jag någon, förlåt i så fall.

Först och främst Lage, Max och Cissi. Av flera anledningar. Hade det inte varit för den där kvällen i Visby 2004 hade jag aldrig kommit på tanken att det kanske vore något för mig, det där med att vara förbundssekreterare. Om Cissi inte hade varit så snäll den där första gången jag var på ett läskigt GU-arrangemang hade jag nog inte försökt mig på att åka på något nytt (för shit, vad läskigt det var). Om Lage inte hade lurat in mig i valberedningen på mitt första RÅM hade jag aldrig lärt känna så många människor i förbundet som jag gjorde då och hade Max inte gett mig det där jobbet i valrörelsen 2002 så hade jag kanske hittat på något annat att ägna min tid åt.

Magnus, jag måste väl ändå ge honom äran för att ha värvat mig (och betalat min första medlemsavgift).

Gustav uppmanade mig att inte göra det, så då var jag ju tvungen. Ska man säga tack för det eller räcker det om jag tackar honom för inspiration och stöd när det verkligen behövs?

Ellinor och Alex, tack för att jag fått jobba med er. Det har onekligen varit en resa. Det finns nog få människor som kan bråka så mycket som jag och Alex, som fortfarande gillar varandra och Ellinor, I will be your snuttefilt, always (så länge du fortsätter att låta mig bada).

Och Räkan och Kristoffer. Utan er hade det ju inte gått, så enkelt är det. Shit. Jag kommer att sakna er.

En fantastisk tid, fantastiska människor, fantastiska saker. Så väldigt, väldigt glad över att Grön Ungdoms medlemmar har gett mig den här tiden. Jag har lärt mig så mycket. Jag kommer alltid att vara stolt över att ha varit Grön Ungdoms förbundssekreterare, och där inne i hjärtetrakten kommer det alltid att finnas rum för alla er som kommit att betyda så mycket för mig på ett eller annat sätt.

Grön Ungdom är i trygga händer, Anna kommer att göra ett fantastiskt jobb, det är jag helt säker på.

Kärlek.

Katastrof.

Gårdagens deltävling i melodifestivalen var ytterligare ett bevis på att jag och svenska folket inte har särskilt mycket gemensamt (ja, om man bortser från The Ark förstås, som ju var smått fantastiskt om än inte särskilt spännande). Älskade Sverige, vad hände med Lustans Lakejer och Anne-Lie och Svante? Skandal. Jag är bitter.

Och varför lägga så många hits i samma deltävling? Christer, Christer...

Inte mer än rätt.

Att Forsmarks VD avgår är inte mer än rätt. Det finns en gräns för hur mycket man kan missköta sitt jobb. Om jobbet man har dessutom kan innebära livsfara för en j-kla massa människor, kan en tänka att man kanske borde ha avgått för länge sen. Men så är jag ju en sån där kärnkraftsmotståndare också, så kanske ska man inte lyssna alltför mycket på vad jag säger. Eller så ska man det.